Ankomst till Kata


Kycklingsallad på Bangkok flygplats
 

Innan jag skriver något annat måste jag säga att jag såg det häftigaste nånsin idag då jag åkte tåg!! En gammal bangård som såg helt övergiven ut och tåg som bara var lämnade på tågspåren och hade växt över me en massa fina gröna växter! Ville hoppa av i farten och fota! Rena drömbilderna skulle de ha blivit.... Undra om man på nå vis kan få sig dit, de såg inte ut som att de va nån som bodde där heller som de bruka va överallt.. Få kolla dedär lite när ja åker upp till Bangkok igen. =))

Så resten av min dag...
Jag säger bara - Visst är de typiskt!!!
Som jag misstänkte så somnade jag som en sten på flyget. Men de va en välda dålig sömn för flygvärdinnorna kom hela tiden och frågade om jag ville ha mat, kaffe, te, jos.. Å dom lät mig ju inte sova utan väckte mig varje gång för att va säker....
Landade, fick mitt bagage och började kolla efter personen från hotellet som skulle hämta mig. Genast jag kom ut hoppade taxichufförer på mig och jag haaaaatar sån, var är du från? Vart ska du? Vad heter ditt hotell?  Hur länge ska du stanna? därför jag hade beställt hämtning så jag skulle slippa tjaffsa...
Men inte fanns det nån me mitt namn där inte!!
En av taxikillarna följde mig runt för att kolla om mitt namn och han ringde hotellet, jag ringde hotellet, å dom skulle ringa upp mig.

Till slut va de bara jag kvar, alla andra resenärer hade blivit hämtade..
Efter ett tag ringde dom å sa att de va ingen som skulle hämta upp mig....
Va ger det att dom erbjuder en tjänst som dom sen inte kan hålla å utan att ens säga till om de INNAN så ja hade kunnat boka nån annan?
Så då börja ja grina, hatar strul!! Orka resa en miljon mil, släpa tunga saker, äta dåligt, varmt å så dehär.. Ringde mamma å sa att ja vill hem!

Jag lacka å sa att han som följt mig runt kunde köra mig till hotellet då. Å han verka då ha kört världens jävla omväg till Kata å dyr va han såklart.. I vilket fall så kom vi till sist fram, jag satt nedhukad och tog fram pengar och han plocka ut mina väskor.
När jag ställer mig upp möts jag av en syn jag absolut inte hade väntat mig.
Kohn!
Killen som jobbade i baren förra året och som jag "ska gifta mig med februari 2013" om vi båda e singel då. Han jobbar alltså numera på de hotell, där jag ska bo i 16 dagar!
Folk har sagt det förr och jag säger det igen - världen är inte stor! =D

Han visade mig till mitt rum, där det första jag märker är att min balkongdörr inte går att låsa och att ja måste ha lösenord till wifi.. Gick ner igen - Kohn erbjöd mig att sätta mig och prata, men alltså jag är alldeles för trött. Vill bara packa upp, tvätta mig -DUSCHA och skriva lite blogg.. Han fixade dörren och gav mig lösen.
Mene.. wifi verkar inte funka på datorn, bara på mobilen än så länge, lite sporadiskt ska tilläggas...

Så, nu hoppas jag på en solig dag imon, jag behöver det!
Men känner mig sjuuukt ensam....



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

katestockholm

Photo, Makeup and Me...

RSS 2.0