Som bevisat är ha ja blitt uppsagd.
Inte för att ja e dålig på de ja gör, men jag tycker för mycke. Är helt enkelt obekväm.
Företaget vill inte inse att det är något fel så istället för att ordna så saker bli bra avskedar dom folk som försöker påpeka fel och utveckla saker till de bättre. De är absolut inte mitt problem, vill dom skjuta sig själv i foten så för all del.
Det känns dock bra veta att många kollegor är chockade att jag blivit uppsagd, de betyder att jag har gjort ett bra intryck och framförallt ett bra jobb. Ett företag är inte ledningen, ett företag är ledningen i samarbete med folket på golvet. Tyvärr är de bara vi på golvet som inser de å ledningen fattar inte varför de gå så dåligt.. 
Nu är de dock så att jag börjar få lite panik för jag hittar inget nytt jobb.
Vet inte vad jag vill göra.
Vet inte vad jag kan göra.
Spelar ingen roll hur bra man jobbar man blir ändå till slut uppsagd pga de ena eller andra. Ingen utbildning, nedläggning av företag, osämja på jobbet, tycker för mycke.. You name it.

När jag läser jobbannonser blir jag bara så förvirrad för det används så stora och invecklade ord på små lätta saker. Vet att jag absolut skulle klara av tex ett jobb som receptionist men alla annonser för sånna jobb låter som rena raketforskningen så man tappar de lilla självförtroende men hade å tänker "Dedär klarar jag aldrig".
Och om man mot förmodan skulle skriva en ansökan vet jag aldrig va ja ska skriva.
Hatar skriva saker som "Många bollar i luften", "socialt kompetent", "Brinner för dehär" och alla andra klyschor som man få lära sig på Arbetsförmedlingen att man ska skriva i sina ansökningar.

Till skillnad från många söker ja bara sånna jobb jag tror att jag skulle passa för. Inte så att jag söker ett jobb jag inte vill ha bara för att AF säger att jag måste. Vill må bra på mitt jobb, inte ha en knut i magen då ja går dit för att jag inte trivs.

Så hur skulle min ansökan se ut?
Jag är social, kreativ, pratglad, knasig humor i rätt sällskap, gör mitt jobb, tänker på säkerhet, är van med både telefon, pengar, kassa, papper, datorer, mat, musik, kläder, foto, smink..
Men hur få man in de på ett snyggt sätt i en ansökan?
Sen kan jag vid sidan om skicka med ett papper fullt med klyschor som dom kan stoppa in på de ställen dom tycker passar om de är så att dom absolut vill ha med dessa.

Ogillar stela brev..
Skulle vilja skriva en ansökan lika lätt som jag skriver ett blogginlägg.
Förvisso skriver jag inte lika slarvigt och slang när ja söker jobb, men ni förstår väl att jag menar lika flummigt och med lätta ord. De är ju såhär ja är! Även om jag såklart kan skriva ut hela ord och inte Norrlänska blandat hejvilt. =P
Mena det är 2012.
Även om jobbet i sig är ett seriöst sådant behöver det inte betyda att man måste skriva och bete sig som en stel, uppblåst idiot. Vi är alla människor och INGEN är väl så som man skriver i en ansökan?
I vartfall är jag inte så stel..
Är en väldigt lättsam person.

De enda kraven jag egentligen har är är att det ska vara ett socialt jobb där man har möjlighet att utvecklas och känner sig behövd och välkommen.
Säger inte att det måste vara ett 8-16 jobb, har jobbat natt i 3½ år så fasta arbetstider är inte ett krav, jag är flexibel (jepp en klyscha kom me där) men de är sant och när man konkret kan bevisa att man lever upp till ordet då är de en annan sak.
Så.. iställe för att sitta här och gnata om att jag behöver ett jobb få ja väl ta tag i att söka mig ett, inte så att de kommer falla ner ett i knät på mig. Tyvärr.. =D
2v kvar innan ja måste börja på A-kassa. VILL INTE DE! Vill försörja mig själv....

Så de är fredag idag.
Nattens arbete gick välda smärtfritt, kom hem i morse bytte till träningskläder drog till gymmet (de är så sjuuuukt tråkigt!!) hem å tvätta, laga mat å sen skulle ja sova.. GICK INTE! Så ja smsade me en kollega lite innan ja till slut slocknade i massa konstiga drömmar om resa till Berlin och löpband och spädbarn (panik). Min hjärna e sjuk! =)
Väcktes av en annan kollega som ringde och ville ha hämtning. Meeeh ja va naken juh. =P
 
Tro att de bli utgång till Pub Anchor i helgen!
Lite hårdrock är aldrig fel! =D Sen är de inte lönehelg så man slipper kanske alla omogna som super sig redlösa å bli odrägliga. =)
Nej jag är inte gammal! =P
Vi få se va som händer..
Kanske förvandlas till en mystrasa å ligger i jaamas hela helgen iställe. Oh Holy Hell, ja är gammal!! Hahaha...
Inte underligt att ja e singel.. ;)

I helgen bli de oxå polefitness och ännu ett pass på gymmet. Varför kan man inte bara äta ett fitnesspiller? =O
Tycker de läggs ner alldeles för lite forskning på sånna extremt viktiga saker. =P

Nämen shit ja ha inte tid sitta här ja ska handla, laga mat och se va kvällen erbjuder!
En sen dejt hade ju inte skadat. Nån villig? =D
Haha..
Kram på er!

Jag vill så gärna åka utomlands och uppleva saker men eftersom jag har så få vänner och ingen av dem är speciellt äventyrslystna så återstår de bara för mig att åka ensam om jag ska nånstans.
Mena de få ja känner vill inte ens åka till Göteborg eller Uppsala.
Snart sommar och jag vill på roadtrip och se fornlämningar, men likt förra året så få ja väl göra de ensam eftersom ingen ha de intresset heller.
Började i vartfall kolla på internet om resesällskap för jag vill till Italien bland annat. Insåg då att de flesta som söker resesällskap "Står självklart för hela resan".. Jahaaaaa....?
Varför ska dom göra de? Vad är haken?
Blir man så desperat efter sällskap att man gärna betalar för en helt främmande människa eller är de så att dom helt enkelt förväntar sig någon form av betalning i natura?
Min nästa tanke va då "Skulle de va så farligt att prostituera sig en vecka för att få en gratis resa?"
Vem förlora eg på de?

Coral Cove - Thailand

Mena jag kommer ju ändå till ett land där jag aldrig ha varit förut och jag kommer att uppleva saker som jag annars inte kan, samt ta fina bilder på saker som jag annars inte skulle ha sett. Gratis..
Risken att man åker me en psykopat å bli ihjälslagen i en gränd nånstans i ett land där man inte känner nån den finns ju såklart. Men man kan ju inte gå omkring å va rädd, risken att ja bli överkörd i Sthlm eller halkar i badkaret är nog större om man ska tänka så.

Ibland undrar jag varför just jag är en sån som vill uppleva saker.. De verka va så enklare för folk som är nöjd me sina utflykter till brevlådan och tillbaka. Dom kräver inte mycke.. Mitt sinne kräver så mycke mer för att stilla sitt begär. Jag vill gå, klättra, paddla, fiska, fota, känna, bada ja ni fattar...
Och just de faktum att jag är så ensam gör sånthär 100 gånger svårare.
Träffade en människa i Thailand som är precis som jag, hade önskat jag kunde behålla honom för all framtid så hade jag haft någon att uppleva saker med. Men jag är tacksam för den tid han tillbringade med mig då. =)
Så...
Vad ska jag göra?
Hitta ett vettigt resesällskap, eller ta ett resesällskap som "såklart står för allt"?
Vem vet, människan kanske bara är ensam precis som jag, inga baktankar.
Eller ska man försöka tjäna ihop till resan och åka själv?
Och då hoppas att man kanske möter trevligt folk under resans gång.
När man åker ensam få man göra precis va man vill när man vill och behöver inte ta hänsyn till någon annan i något avseende. Kan se alla ruiner, vattenfall och allt annat man vill. Och kanske där träffa någon med samma intresse som en själv och fortsätta upptäcka landet tillsammans.
Eller stanna hemma och försöker va glad över att jag iaf får reklam i brevlådan som jag kan hämta.
Nä just de, ha ju avsagt mig reklam.