Botten av brunnen


Så hur går de me träningen?
De är dessa lår och denna röv som jag måste få bukt på...

Mitt självförtroende är i botten och jag vette fan hur de nånsin ska bli bättre.
Pratade med en kollega och han frågade mig om jag alltid varit såhär.
Men de ha ja nog inte...
Då ja va tjock träffade ja massa folk och tog mer risker än jag gör nu.
Då frågade han om min förlamning...
När jag tänkte efter en stund insåg jag att han va nog inne på något där.
Har aldrig riktigt blivit mig själv efter förlamningen.
Kan inte acceptera hur jag ser ut vad jag än gör.

Enda gången jag kan va mig själv är när jag gömmer mig bakom en kamera eller är full. Det låter absolut inte bra. Men jag fokuserar alltid på saker som är dåliga med mig.
Är fruktansvärt negativ och de ha folk allti påpekat och folk stör sig på de. Såklart!
Kallas Ior... Problemet är bara att Ior är söt, ja e bara bitter..
Nu ska jag iaf försöka åka å träna varje gång jag känner mig ensam, att få mig ut kan va ett litet steg i rätt riktning!
Nästa problem är då bara att ja inte trivs bland folk utanför jobbet, jag blir nervös och rädd.
Måste jobba på dedär!!!!!


Börjat träna

Jag har alltid velat gå ner i vikt, bli smal och fin så folk accepterar mig och inte behöver skämmas i min närhet.
Men jag hatar verkligen att träna!!
Gått ner 75kg, lagt på mig igen och nu sitter jag här 74kg tung istället för 62kg...

Så nu har jag börjat träna!!!!

 


Alla säger att det är jobbigt och tråkigt i början tills men kommer in i de och att de då bli kul.
Är inne på dag 12 och jag tycker absolut inte de är jobbigt men de är inte kul heller..
Har sån sjuk träningsvärk idag att de är skrämmande!
Pipit om ont i benen hela dan på jobbet, ändå drar ja iväg å tränar ben då ja slutat jobba!
Nu kan jag knappt röra mig! =P

Det är en välda stor variation av människor på gymmet men mest är de "yngre" killar som bygger muskler.
Kan tycka de är lite besvärligt att va där för man se ut som man gör.
Men samtidigt ha ja sagt till mig själv att jag måste hitta lite nya forum att röra mig i så jag träffar nytt folk så ja slipper va ensam!

Idag va de en riktigt söt kille som satt å kolla på mig typ 30min då ja cykla.
Skulle ju ha vare en idé att prata me han bara för att, men ja e ju inte sån.
Igår va de en kille som prata i telefon om att han skulle skaffa fotograf å bli fotad - Varför gick ja inte fram å gav han mitt kort??? Mena möjligheterna finns ju, bara man tar dom....

Men sen när de kommer till att träffa nån så bli de ändå allti så fel.
Jag har för höga krav och killar som passar in på mina krav är oftast sånna som oxå ha höga krav å då passar jag inte in på deras.
Man kan helt enkelt säga - Tycker jag nån e fin, då är de kört...

I vartfall så är min poäng me träningen att slimma till lår och röv (tack så mycke de känns som sagt idag) för dom är ju rätt slappa efter viktnedgången å att bikinin ska sitta fint när ja åker till Thailand om 70 dagar!
Men de kommer aldrig hända.. Men nu ska ja ändå träna eftersom folk ha tjatat så länge på att jag "Måste göra nå om de ska hända, de bli inte bra av sig själv!"
Vilket de visst blev förra gången då ja va smal, då hade ja inte tränat en dag!!

Funderar om ja ska skriva en träningsdagbok..
Ha mätt mig å gjort en tabell för de men de kanske kan va bra me en liten dagbok om saken oxå. Få tänka lite till på saken.

Fredagkväll, dags att gå å sova och drömma om starka armar som håller om mig. =)
 
 

Nytt utseende!



Har varit blond nästan så länge jag kan minnas men ha nu på senare tid känt att jag måste göra något nytt. Att vara råttfärgat/blond är förvisso fint på mig men alltså lite tråkigt.
Har inte vågat testa nå annat, velat spara ut håret och inte få "färgkanter" som man måste klippa bort å sådär. Men eftersom håret varit så slitet och mest sett ut som svinto kände ja "va faan"..
Har alltid blivit besviken hos de frisörer jag varit så jag testade ett nytt ställe nu.
Sa hur jag tänkte och tyckte och hon kom med sina råd och tips.
Färgen va vi inte överrens om men till slut kom jag på att hon vet va hon sysslar me hon e för fasen utbildad så jag litar på henne.
Först trodde jag att färgen skulle bli såååå mörk och jag skulle se likblek ut me markant skillnad mellan hår och ansikte, men de blev riktigt bra! Över förväntan bra faktiskt!
Håret blev heller inte så kort som jag trodde att de skulle bli eftersom de va så slitet. De känns mycke tjockare oxå.. Nä dehär blev bra!

Efteråt träffade ja en vän för lunch och så gick vi lite i affärer, va skitlänge sen jag gick och kollade på kläder! Och ojdå, de blev att jag handlade lite... ;)
Inte för att ja nånsin kommer ha användning för dem då jag aldrig går ut men kunde inte motstå. Får trösta mig med att nu har skorna som jag aldrig kommer använda sällskap. =D
 
 

Alla känner apan....

Jag måste sluta förvånas över att folk jag träffat nångång, nånstans, under nån form känner igen och minns mig långt efteråt, för de börja va så vanligt.
Men blir lika förvånad varje gång!
Varför minns folk mig?
Va ha ja gjort som e så unikt att man minns?

* För några år sen utbrast en taxiförare i Phuket stad "Aaah REMEMBER!!" när han såg mig på gatan i Phuket. Å så sa han att han körde mig "förra året". Å de va sant de hade han gjort, okej att jag mins honom när han sa de för ja åkte inte me så många. Men hur många turister hade inte han kört runt på de året?
 
* Försäljare på gatan i Kata minns mig å sa de året "Last time you fat, now you thin!" å de va oxå sant för ja hade gått ner 20kg från året innan!
 
* Förra året träffa ja några som jobba i en bar, ja Kohn som ja skrev om. Nu satt ja i Kata detta år å Kohn gick förbi, stannade, vinkade, log jättestort å igenkännande . Nästa gång kom han fram å prata me mig.
 
* En tjej på hotellet i Hua Hin kände igen mig från förra året.
 
* Tjejerna på massagestället minns mig från 2 år tidigare.
 
* Träffade en tjej i taxfree på en kryssning en gång, kände inte igen henne först men när hon förklarade att vi träffats på en festival 2år tidigare så föll en polett ner.
 
* Kom en man i kontrollen på jobbet och utbrast "Hej minns du mig vi träffades i Hua Hin förra året!!" Hur kan han minnas mig? Å i arbetskläder dessutom. Vi åt bara middag ihop sista kvällen i Hua förra året.
 
* Idag va ja på ett gatuhak för att köpa mat, hade mössa långt nerdragen för ja e sjuk å sliten, ja hann knappt in förrän killen bakom disken sa "Heeej, kebabrulle som sist??" Vah? "Som sist", ja kan inte ens minnas när ja va där sist så hur kan han minnas va ja åt? Men han ha rätt, ja åt de sist ja va där..

Kan skriva sånnahär händelser i evighet för de finns mängder av andra tillfällen då folk känner igen mig. Ha folk över lag bra minne? När jag ha frågat få ja som svar att ja ha en sån utstrålning, att jag ler är glad och trevlig som gör att folk minns mig. Hallå! Jag som typ står i ett hörn..?

Tycker i vartfall att de är galet konstigt...
Kan man använda denhär "meriten" till nå vettigt eller ska ja bara fortsätta va apa?
Om ja nångång skulle komma på tanken att slå mig in på den brottsliga banan, så påminns mig då att de är lönlöst, alla skulle komma håg å kunna ge ett bra signalement på mig direkt. ;)
 
 

Sjukhus - Leva för alltid!

För 100år sen fanns de inte sjukhus på samma sätt som vi har idag.
Folk dog av de sjukdomar det hade. Livet gick sin lunk, folk va nog inte rädd för döden på samma sätt som man är idag. Man visste då att när man dog så tog Gud hand om en. Prästen kom och satt vid ens säng, inte en doktor på ett sjukhus..
Ser man nångång en präst sitta vid en dödssjuk idag?

I vilket fall som helst så tror jag inte att jag gillar sjukhus när jag tänker efter.
Man är sjuk och man går till doktorn för att bli frisk, sen bli man sjuk igen, går till doktorn blir frisk å så går de om och om igen.. Många opereras och blir "botade" och kan leva ett längre liv. Alla lyckliga.. Men när den människan dör, då blir det lika jobbigt som om personen skulle ha dött första gången den va sjuk...
Men skjuter bara upp lidande för kanske både patienten och de runtikring.

Nu låter dehär kanske konstigt från en som är för allt va plastikoperationer heter. Men de är skillnad, de förlänger inte mitt liv, de förändrar bara mitt utseende.
När jag tänker efter så finns de många gånger jag skulle ha dött om de inte funnits sjukhus.
På min 10årsdag fick jag akut blindtarmsinflamation och opererades första gången.
Hade de vare för 100år sen så hade jag dött, ännu ett barn på 10år som dött.
Livslängden va inte lika lång förut och många dog väldigt unga.
Va är de för fel me de?
Hur se världen ut idag me alla dessa människor?
Är de verkligen meningen att man ska leva så länge, och framförallt är de meningen att man ska förlänga ett liv genom operationer och upplivningshjälp. Byta hjärtan, lungor, lever.. För att få leva några år längre?
Nej tack..
 
Jag har avsagt mig allt vad transplantationer heter. Vägrar ta emot blod från nån annan, skulle aldrig vilja ha nån annans hjärta. Herregu!!! =O
Kommer heller inte donera blod eller organ, om inte min familj uttryckligen ber om min hjälp.
Många läkare ha ifrågasatt min inställing att INTE ta emot blod. Dom koppla till å me in socialstyrelsen som kontaktade mig för att försöka övertalla mig att inte vägra.
För 1½ år sen va ja så dålig att min kropp knappt kunde produsera blod, va svag och dom rekomenderade blodtransfusion, men ja gick hem utan. Såklart..
Mena dör ja så dör ja..
Den inställningen gillar inte läkare, deras jobb är att rädda liv, men dom får samtidigt inte göra nå mot min vilja. Bevisligen så lever jag än så de hade ju vare fruktansvärt onödigt om dom faktiskt hade gett mig nån annans blod.
 
Sen när nånting går fel då är de ingen som tar ansvar för de.
Min pappa dog av dåligt hjärta. Han va överviktig. Läkarna sa att han skulle dra ner på maten, saken va den att han åt knappt. Han kunde inte.
Däremot så åt han mängder av mediciner som han fått av olika läkare för de olika problem som han hade me kroppen. Klart man sväller upp om man konstant trycker i sig kortison och andra ohälsosamma preparat.
Han va även lungsjuk så han hade svårt andas, att ge en medicin för att få lungorna att fungera, blodet att gå lättare genom hjärtat, gör att hjärtat såklart jobbar hårare och anstränger de, mängder av smärtstillande för att lugna resten av kroppen som gör ont för den vikt man bär på.
Då är min fråga, gjrde läkarna rätt?
Hade de vare 100år sen så hade min pappa inte levt så länge som han gjorde (64år) men de senaste 20åren ha han ju mest mått dåligt ändå för läkarna ha bara skicka han runt å proppa i han mer medicin för att de ska se ut som att dom gjort nå.
 
Sjukhus är till för att "rädda liv"... Men är de verkligen meningen att man ska göra de?
Folk springer till sjukhus för minsta lilla sak nu.
Jag sa till vårdcentralen igår att ja faktiskt inte vill komma in, men enligt smittskyddslagen va ja tvunget för att registrera. Men är de då inte slöseri me resurser för de som är sjukare, som de är meningen att dom ska "rädda"?
Vi kommer ändå dö - så småningom. Man kan inte "rädda" ett liv för alltid.

Allt dehär ha gjort att folk nog är rädd för att dö, man vill skjuta upp de så länge som möjligt och man förlitar sig på att en läkare ska göra underverk och blir så grymt besviken när dom inte kan det.
När läkare säger att allt hopp är ute.
Men allvarligt, allt hopp va ute redan innan dom sa de.
Vi ska alla dö, frågan är bara när!

Me tanke på hur världen ser ut idag och hur mitt liv är, så hade jag nog föredragit att dö på min tioårsdag då jag fick akut blindtarmsinflamation.
 
 
 

Dödssjuk?? =O

Man har hört om folk som varit utomlands och blivit riktigt dåliga, fått magsjuka, kräksjuka, salmonella och allt annat tråkigt som man kan få när man åker utomlands.
Jag har aldrig råkat ut för de å ändå ha ja vare utomlands flera veckor åt gången.

Kom hem i förra veckan och efter att jag städat ut mitt kylskåp så blev jag ganska dålig. Trodde jag åkt på magsjuka eller nån bacill från den äckliga kylen..
Så jag anmälde mig magsjuk till jobbet.. Men kände samtidigt att de inte va som vanlig magsjuka, ena stunden va ja pigg och allert å andra stunden utslagen på badrumsgolvet utan möjlighet att ens röra mig.
Folk runtikring sa att ja nog åkt på salmonella..
Hmm..
De ha ja ju aldrig haft förut...

Läste på om va de egentligen är och vilka symptom de är, och dra på trissor de passa ju in på mig..
De påminner om magsjuka, men eftersom ja själv ha sagt att de inte känns som vanlig magsjuka utan nå annat. Då insåg jag oxå att symtomen kom inte efter att ja kom hem utan redan i Hua Hin - förra lördagen.

Trodde då att jag led av solfrossa men nu i efterhand va de såklart feber. Varför skulle jag efter 3v i Thailand plötsligt få solfrossa? Och på söndagen var ja ju jättedålig och vågade inte lämna hotellet. Jag proppade i mig Dimor för att våga åka bussen till Bangkok osv.. Ja ha alltså vare dålig i 1½ vecka utan att eg tänka på de, men ja blev dåligare då jag kom hem, å lovar att ja vare dålig. Ibland trott att ja ska dö..
 
Va till doktorn idag även fast jag vet att dom inte kan göra nå utan att salmonella läker ut av sig själv. Ville mest veta om de ÄR de å om jag kan jobba. Nu är salmonella inte smittsamt på de sätt att man inte få vistas bland folk, men de kan va dumt att riskera om man delar toalett med många, vilket jag gör på mitt jobb.
Samt att när jag måste på toa då är de NU. Och jag kan inte bar lämna en position på jobbet utan måste vänta på att bli löst, vilket skulle resultera i att de skulle ta för lång tid = Olycka....
Så min läkare sa att han absolut förstod att ja inte kunde jobba. Så ska va hemma till iaf måndag å ha ja inte blivit bättre så måste ja va hemma längre.

Råkade kolla mig i spegeln å såg att ja ser väldigt smal ut, jag veeet de är ju precis de ja ha velat länge!
Sa de till mamma å hon konta me ett mammasvar å fråga om ja tycker att ja mår bra av de..
Nä, de gör ja då rakt inte..
Inte ens vanlig magsjuka gör nog att man känner sig såhär sliten. Å magsjuka gå över efter 1-2 dagar, dehär ha pågått längre än så å kan ta 1-2 veckor.. Känns inte uppmuntrande.
Min läkare tog min vikt å sa "Å nu vill jag att du gå upp 2, helst 3 kg Kate!!" Han vet att ja försöker gå ner i vikt och han försöker allti få mig att gå upp i vikt så han måste ju jubla inombords nu... Ha ju gått ner 4kg på månaden i Thailand och ha planer på minst 5 till.. *morr*

Salmonella...
Trevligt!
Är så galet disorienterad, virrig, snurrig, illamående och magont att de är inte kul nånstans.
Är iaf inte dödssjuk även om de som sagt går i vågor och man ibland känner sig så. De slår ut varenda signal i kroppen på 2 röda sen tar den en timma eller två så är man människa igen, tills nästa knockout..
 
 
 

Ord...

De är mäktiga.
Ord...
Ett enda ord kan få en människa att må fruktansvärt dåligt.
Ett enda ord kan få en människa att må helt underbart bra.
 
Ibland kan det vara svårt att hitta rätt ord i en speciell situation.
Ibland finns de inte ord att beskriva en händelse eller en känsla.
 
Ord kan vara svårt då det är lätt att tolka och misstolka beroende på hur de skrivs eller sägs.
Ord i samband med kroppsspråk kan betyda vitt skilda saker fast de är samma.
 
Ofta pratar folk, men har ingen aning om vad det är de faktiskt säger.
Dom vet inte hur orden påverkar omgivningen.
Det kan va så lite, men kan betyda så ofantligt mycke - på gott och ont.
 
 
 
Även om du inte är medveten om de, om det är helt naturligt för dig att sprida vänlighet till alla runtikring dig, så känns det speciellt för mig då jag inte är van höra sådant. Det värmer mitt inre när du säger alla fina saker till mig.
Från mitten av mitt hjärta - Tack..
 
 

Var falsk, det lönar sig!

Nu är inte jag den snyggaste eller bästa människa på jorden.
Men de finns absolut folk som se betydligt sämre ut än mig, som är tråkigare och tillför mindre än mig.
 
                                       


När man ser par på stan kan man ibland tänka "Men han/hon ha säkert en fin personlighet" när de är ett sånt par som e lite osannorlikt. Sen kan man se "perfekta" par och då tänker man lite hädiskt "Å dom e förmodligen lika ihåliga som tennisbollar då dom bara går efter utseendet".
Sen finns de såklart dom som e både snygga och smarta, och de som e både fula och idioter.
Och de är de ja ska prata om lite nu...

Många säger att de enda som är fel på mig är mitt dåliga självförtroende, att de gör att jag stöter bort folk iställe för att attrahera folk. Okej, de få ja leva med.
Men va ja tycker är så märkligt är att killar verkar inte ha nå filter som kan se va som e äkta och va som e falskt.
 
Ta en tjej, hon är absolut inte snygg nånstans, hon ha dålig humor, är falsk och gör till sig när hon pratar, sminkar sig som "hjälp". Skrattar högt och tillgjort för att synas och hon vill va i centrum. Är hon inte i centrum så blir hon sur och blänger på folk, men sånt ser inte killar. Dom tror att hon är som hon framställer sig, för mot dom ler hon ju när dom kollar på henne. Alla tycker ju då att hon e fantastisk och är vän med henne.
Å de är väl jättebra att hon har vänner.
Men de känns lite märkligt att man ska måsta spela å göra sig till, skratta falskt och kräva va i centrum för att få vänner och killar.

Jag är i stort sett motsatsen. Är för ärlig, visar att ja mår dåligt, säger va ja tycker, håller inte me bara för att göra folk till lags, skrattar bara åt sånt som ja faktiskt tycker är kul, inte för att göra folk glad när dom sagt nå skittråkigt. Umgås bara med folk som får mig att må bra och som faktiskt vill vara i min närhet för den ja är. Är inte vän med alla bara för att va i centrum, drar mig för att va medelpunkt. Isolerar mig ogärna men gör det ändå.
 
De tråkiga är dock att jag gärna undviker folk som är vän med sånna som den tjej jag beskrev. För om dom inte kan filtrera å se sanningen i en sån människa så se dom förmodligen inte nån sanning i mig heller.

När man får höra att nån man gillar är intresserad av en sån människa så funderar man om världen verkligen är på väg åt helvete. Men allvarligt när man blir bortvald för en sån människa då är de bara inse att killen inte är nåt att ha.
Om killen skulle välja en mindre snygg tjej, men som ha en bra personlighet, då skulle jag inte säga nå..
Men en människa som e ugly på utsidan å falsk på insidan?
 
Jag e bräcklig på utsidan och genomtrasig på insidan..
Men är absolut sann och ärlig.
Men vi vet ju redan att sånt e bara tjaffs!

Ljug, låtsas att du är nån du inte är, kräv uppmärksamhet, skratta åt allt så kommer folk gilla dig! (fast de är ju inte dig de gillar, är ju den du låtsas va)
Ingen kille kommer ändå veta skillnaden.
 
 
 
 

Samma mat men olika..

                             
 
Nallade en halv tomat medan jag tillagade frukost/lunch och då slog de mig en tanke om smaker.. Hur samma saker kan smaka olika beroende på omständigheterna..

Varför är en halv körsbärstomat godare än en hel?
Varför är rivna morötter godare än oriven?
Varför är nybakta varma bullar godare än bullar uppvärmda i micron?
Varför är mjölk godare i kallt glas än i vanligt rumstempererat glas?
Varför är jordgubbar direkt från plantan godare än de som vare i kylskåpet?
Varför är kallt vatten godare än kranvarmt?
Varför är gurkstavar godare än skivad?
 
De är rätt konstigt när man tänker efter..
Enda ja kan komma på är att de måste ha göra med konsistensen på något vis. På samma sätt som att tex potatis, köttbullar och brunsås är gott, men aldrig i livet att ja skulle äta det om de va hopmixat till en shake.

Knasig man är.. =)
 
 

Mobbing och hot på nätet..

Börja med att kolla denhär länken:

http://www.youtube.com/watch?v=k_pLmq8d7Mk
 

Läser i dagens tidning om kvinnor som utsatts för skriftliga hot på nätet. De kvinnor de handlar om är mer eller mindre offentliga personer. Vi vet att det förekommer hot och förföljelse på offentliga personer. De har oftast hjälp att hämnta, stöd att få och polisen tar de på allvar. Vilket är helt riktigt, de ska tas på allvar, de är inte okej!

Men kända och offentliga människor är inte dom enda som bli hotade på internet.
Jag är själv en av de som utsatts för det. Men vem e jag att bry mig om?
Numera händer det väldigt sällan men på den tiden jag var tjock var det dagligen. På communitys och forum.
Fick mail där det stod att jag inte va önskad, att jag förpestade sidan med äckliga bilder på mig, att jag inte borde va där för de va ändå ingen som ville prata me nån som såg ut som mig, att jag var ett tjockt äckel som borde banta, om jag inte tog livet av mig för att andra skulle slippa se mig så skulle personen i fråga komma och hjälpa mig me den saken. sånna som mig borde inte få leva på samma planet som vanliga människor, ingen skulle nånsin vilja ha en jävla subba som mig, jag skulle aldrig få en kille som ville knulla nån me så stort arsle som jag.
Jag va aldrig rädd eftersom inget visste vem jag egentligen va, de enda som va fel me mig var att jag va tjock och ful. Dom hade inte pratat med mig för att se vem jag var så det handlade aldrig om att hata mig personligen utan allt hängde på utseendet.

Vet inte hur många människor jag har blockat på olika communitys och forum. När man blockade kunde det ta nån timma innan man fick nya meddelanden från ett nystartat konto - "du tror att de hjälper att blocka mig? Jag kan göra 100 användare bara för att du ska få veta hur ful du är". När det var sånna konton kan de lika väl ha varit tjejer, för de va även tjejer som skrev. Fast de märktes i sättet att skriva när de va tjejer, då var de mer att "jag är mycke snyggare än dig å du kommer aldrig få så snygga killar som mig och dom enda som knullar sånna som du är cp-störda". Men mest var de killar, och då killar som såg ganska bra ut. Tränade killar va oftast värst att påpeka hur tjock ja va att ingen skulle röra en sån som mig ens me pincett å att ja borde banta, helst dö.
Jag fick mycke tips hur jag skulle ta livet av mig.

Vad som e så jävla surt nu är att sånna människor som förut skrev sånt till mig är sånna som idag skriver till mig. "va snygg du är", "du se ut att va en härlig tjej" etcetc Inte just DOM kanske, men sånna som "ser ut som de".. Vältränade snygga killar.
Jag har fått ett konstant hat mot en viss typ av människor, är väldigt skeptisk mot alla som säger nånting om hur jag ser ut, för de är bara en yta. Okej att folk nu säger att ja se bra ut, men e förtfarande densamma som då ja va tjock. Vilket betyder att den da ja bli tjock igen så kommer de människor som nu säger att ja e fin, bli sånna som säger att jag är ett fett äckel som ska dö.

 

Tar inte åt mig av komplimanger, vet att de är skitsnack så iställe bli ja elak å kylig.
När nån däremot säger att jag är snäll och trevlig och rolig, då kan jag ta emot de för de handlar om hur jag är, inte hur jag ser ut.
Vet att jag är ful, att andra absolut är 100 gången finare än mig och att jag aldrig kommer att se ut eller vara någon som nån vill ha som flickvän.
Men mycke av de hat som ja nu utstrålar beror på allt de ja fick höra dag ut och dag in i så många år.
Inte fanns de en tanke på att anmäla nå till polisen, man anmälde till admin på sidan men dom tog inte bort användare, dom kanske gav en varning. Men va gav de mig?
Vad skulle polisen ha gjort? "Jaha du ha blivit dödshotad och mobbad på nätet för att du är tjock de måste vi prioritera"(??)

 

Har slutat gå på dejter för ja vill inte få höra då ja kommer dit att jag är ett äckel å att dom ångrar att dom bad om en dejt me mig.
Har väldigt länge levt i min egen bubbla och inte släppt in nån för jag vill inte lura mig själv att få känslor och på så vis bli sårad.
Nu när jag är smal får jag som sagt inte höra dehär lika ofta. Men nu kan jag inte lita på folk och ensamheten håller iställe på att knäcka mig totalt.

Är helt övertygad om att de som hotar och mobbar inte ha en aning om va dom egentligen ställer till med för långsiktiga problem. Mest troligen bry dom sig inte heller..
Jag och kvinnorna i den filmsnutt som jag la ut är iaf alla vuxna, vet inte hur hoten och kränkningarna har påverkat dessa kvinnor i deras liv, jag vet bara att jag e märkt för livet. Och som sagt vi är vuxna, tänk då på hur sånthär påverkar barn som varje dag får höra dehär..

På ett sätt va de enklare att hantera då folk påpekade och skrek efter mig på gatan. Då kunde jag bara fortsätta gå, fick inte orden skriftligt. Behövde inte oroa mig att gång, på gång, på gång få samma glåpord efter mig från samma person då jag gick på just de stället som de var då man loggade in på olika forum och communitys.

Vad vill ja ha sagt me dehär inlägget?
Egentligen ingenting.. Finns inget nån kan göra åt saken då de alltid kommer finnas idioter där ute som hatar folk för hur de ser ut eller vad de gör.

 

 

Snälla värld, låt mig gå..


@ Kata Noi Beach
 

Mina naglar e bevis att ja ha sovit dåligt inatt. Ha klöst bort i stort sett varenda en.

 

Om dehär jävla livet bara vill ta slut nångång....

 

Som om allt inte redan va åt helvete så ha ja ryggvärk och kräks - hatar mens. Så fruktansvärt äckligt!
Dom som e dum nog att vilja ha ungar kan väl ha skiten men ja som inte ha nån nytta av mens varför ska ja straffas å ha de ändå?

 

Denhär ensamheten tar sönder mig inifrån och ut....
Bli så arg på folk som har vänner dom umgås med och nån att dela livet med men som inte förstår hur lyckligt lottad dom är.

Att sitta på ett hotellrum i Thailand å önska dö e knappast roligare än att sitta hemma å vilja samma sak, men här tänker jag inte på de varja dag, for ibland kommer roliga händelser mellan tankarna.

 

Har i vartfall bestämt mig för att inte ens försöka umgås me folk när ja kommer tillbaka till Sverige. Har försökt tillräckligt och fått mer avspisningar än ja klarar av. Därför enklast att inte ens fråga igen.
De sällsynta gånger jag umgåtts me nån mår ja så galet bra, men när ja sen bli ensam bli de sju gånger värre för ensamheten hånar mig.

Har funderat över hur länge min pappa egentligen va depprimerad.

Om de är nå som går i släkten?

Han ville oxå dö men sa samtidigt "Nä, man ska inte tänka så" och han va väl den som va lyckligast över att jag sökt hjälp och började må bättre i början av förra året.
Han förstod mig nog bäst. Att han inte avslutade sitt liv tidigare var kanske för han tänkte på oss barn, hur jobbigt de skulle va för oss, men vi miste honom ändå.. och jag e kvar, trasigare än nånsin.

 

Har inga barn, dock ha ja mamma och mina syskon.. Dom har sina egna liv..
De är bara skitsnack att nån annan skulle sakna mig, för var e i sånnafall de människorna nu? Just de.. Skitsnackar..

"Man blir som man gör de", "sluta sitta å tycka synd om dig själv", "de är ditt eget val"..
Jepp, ha hört allt ni tänker.
Men kan garantera att ja ha -inte valt- att må såhär.

Vill oxå va genuint genomglad, göra saker, umgås me vänner varje dag, bli bjuden på fester, åka på utflykter..
Men enligt er gillar ja bäst att sitta ensam å "tycka synd om mig själv"..

"sök hjälp", I did that.. Å se va de gav mig...

 

Så de få bli såhär..

 

 

Who is Kate?

 
Ja, ska man lita på de som står på internet så är dehär Kate:
 
Kate is unique. She is not like your average girl. She is genuine in everything she does. Her loyalty is phenomenal and you never have to doubt her. Kate's kindness inspires others to do good things.
Kate is not weak though. She is a strong independent girl who can get herself through anything she sets her mind to.
She is hilarious! Sometimes she has a dry sense of humor, and other times she just knows to how make people laugh. She tends to be random at times...really random. But she knows when to be serious. Kate has been told by many that her advice changes the way they look at life.
Kate has a very bubbly personality that makes anyone comfortable talking with her. She also has beauty. A nice figure with luscious hair and sparkling eyes. When she smiles, it lights up a whole room.
Her intelligence is also above average. She is able to learn quickly and apply. Kate has many good personality traits, but she is not self-conceited. As a matter of fact, she has some downers too.
Sometimes Kate can be a little too sarcastic. That can offend some people, but she apologizes. She also has a tendency to procrastinate from time to time. But she still manages to get everything done.

And of course, the one word that is the legit definition of Kate - Pure.
 
En annan tolkning är:

An easygoing, relaxed person who is the best friend anyone could ask for. Kates are often very random but are the most loyal people in the world. If ever something bothers you, Kate is the one to go to, as she will always have good advice and can make any situation less awkward by saying something totally random and usually sex-related. Her mind can be slightly sick but you love her for it. Kates are genuinely lovely people who will always remain friends for life.
 
Skulle jag själv skriva en tolkning om "vem Kate är" så kanske de inte riktigt skulle se ut så.
Men de märkliga är att när folk jag känner säger saker om mig, så är de just sånthär dom säger..
De är bara min deppiga sida som drar ner helheten och som skrämmer folk - vilket är de som resulterar i att jag är ensam. Å ensamheten gör mig deppig, så de är en ond cirkel. =)
 
Tack alla söta människor i mitt liv!
Don´t give up on me...
 
 

Resångest...

Nej, inte resfeber - ångest..
Ha nu packat de ja ska ha me mig å inser att de är sjukt mycke.
HUR kan de va så mycke?
24kg...
VAD är de som väger???
 
Datorn och kameran väger såklart mer än lovligt mycke men de är bara en liten del av allt..
Å många små vikter blir en stor vikt jag vet de..
Men ha verkligen försökt tänka "behöver jag detta" och inser att - ja, jag behöver de ja packat.
Mycke av de ja packat, så som just handdukar och snus, är sånt som inte kommer va me hem.
Hade de vare så att jag skulle komma till Bangkok, dra till Phuket å så va framme så hade de inte spelat nån roll.
 
Vad som ger mig ångest är att jag har 14h att döda då ja kommer till Bangkok innan mitt flyg vidare går.
Å då hade jag tänkt dra in till Bangkok stad över dan, men hur kul är de att dra på en väska som väger 24 jävla kilo!!!
Visst man kan säkert lämna den i ett skåp på flygplatsen men dendär flygplatsen är ju inte liten som Arlanda utan de är en gigantisk flygplats så ja kommer väl inte hitta tillbaka till var ja lämnat väskan eftersom ja kommer utrikes men ska vidare inrikes sen..
 
Så nu börjar jag sitta å tänka "behöver jag alla kläder jag packat?" men de är ju sjukt, för de är inte kläderna som väger, de är alla andra grejer. huvudvärkstabletter, vätskeersättning, epilator, den andra väskan som ja packat i resväskan, smink, handdukar, solkrämer, parfymer, snus... etcetcetc.. Att man ska va så beroende av skit...
 
Handbagaget som skulle va så lite de är typ överfullt oxå bara för att de inte ryms i den andra väskan.
Nä usch dehär känns verkligen inge kul längre.
Förstår inte folk som kan backpacka.. Ha dom inget me sig?

Huvudvärk delux!
Imon drar jag.....
 
 

Help from friends..



Ibland kan man behöva en liten push av en vän för att göra saker man inte skulle ha gjort annars..
Ibland kanske de inte riktigt blir som man hade tänkt sig.... ;)
I fallet som bilden visar då är de väldigt gulligt!

Sen kommer vi till andra saker som inte är lika gulliga..
Tex min hälsa..
Jag förstår att folk vill säga hur man ska göra och vad som är rätt.
Får höra -minst- en kommentar om dan på jobbet ang min kost.
Vet att man ska äta si och så för att allt ska fungera blabla..

Men jag kan inte äta för att ni ska må bra.. Jag mår kanske fysiskt bättre om ja äter mer, men psykiskt mår jag ännu sämre då ja äter. Min största skräck är att bli tjock igen!
Jag har fortfarande revben som ideal för jag tycker de är snyggt - Observera - På mig!
Säger inte att de är snyggt på alla.
Och så länge de bara e jag som ska se mig naken, så kan jag bara lyssna på va ja tycker ang min egen kropp. Om nån annan beslutar sig för att dela mitt liv då får jag ta nya ställningstaganden.  

Vet inte hur många gånger jag ha skrive om dehär men tydligen verkar ämnet alltid vara aktuellt.
Är tacksam att ni bryr er om mig, men försök förstå mig oxå.
De är inte så att jag gör dehär bara för att reta er på något sätt.
Hjälper inte att bli arg på mig..
Vet nackdelarna med att ha anorexia så dit vill jag inte igen. Tro mig. =)
 
 
 

"Ha du hört va Kate ha gjort?"

En av de värsta saker ja vet är när folk pratar om en.
Inte för att säga nånting speciellt som ja ha gjort, mena de är okej att folk tex säger "Kate är i Thailand" för de är ett rent konstaterande.
Men när de kommer till småsaker som "Hörde ni att Kate åt pizza igår", "Vet du om att Kate brände sig igår när hon va och snorklade", "Kate har lila kuddar i sin soffa jag såg det på facebook" -visa bild-
Mena jag har folk på facebook å de kan läsa va ja gör och se bilder som ja lägger ut, men de betyder inte att de är fritt för alla att visa de bilderna vidare till andra och prata om mig.
 
Samma me bloggen, de flesta som läser känner mig inte å de är helt okej, men när folk ja känner börjar sitta å prata om de ja ha skrivit, med varandra bakom min rygg å att ja sen få höra "Jag hörde av xx att du..." whatever de än må va.. Då bli ja lite lack.
Läs bloggen, läs va ja skriver på facebook, men du behöver inte prata om vad jag har skrivit - på din fikarast - bara för att ha ett samtalsämne.
Vet att jag är ett mycke intressant samtalsämne, men om du pratar och "skvallrar" om mig tyder de bara på att du själv måste ha ett mycke tråkigt liv.
 
De är helt okej när nån säger "Jag läste att du.." För då är det med mig man tar upp det för att man tyckte de va intressant, sorgligt, roligt etc.. Inte bara för att "ha nånting att prata om me kompisar/kollegor"..
 
Så nu tänker säker du "Men varför skriver hon isåfall nå"
Då ha du missat poängen - Läs gärna, men du behöver inte göra mig till dagens topic. =)
 

Sexleksaker...

Buster på fest
 
Jag har absolut inga som helst skrupler och dömer ingen för sexuella läggningar eller fetisher osvosvosv..
Mena för tusan ja ha Buster som en partypolare som allti kommer fram då ja ha fest!
(nej jag använder han inte till annat)
Men alltså ja ha en liiiiten funderation som blev väldigt påtaglig idag..
 
När folk reser, varför, jag frågar VARFÖR ha dom då dildos med sig i handbagaget???
Tror dom att det är diskret och att inget märker de om dom hela tiden har den med sig istället för att checka in den?
Eller är dom rädd att bli av med den ifall deras incheckade väska skulle komma på villovägar?
De som jobbar med säkerhet på flygplats ser ju ALLT i alla väskor som folk har med sig som handbagage, de ser "Dehär är din väska" så de skulle va lika som att säga "Vi vet att du har en dildo stor som bahamas i väskan, ha en skön resa"
Hade dom checkat in den skulle ingen ha den blekaste aning om att de är just den personen som äger den dildon.
Hur långt ska människan åka? Är de så att dom inte klarar av att va "utan" en flygning ens utan måste smita in på toan å leka lite? Är de då inte lika bra att dom hittar nån annan kåt stackare på planet så bli de iaf lite mer spänning i de hela.. =D
 
Som sagt så dömer jag ingen, men de är klart att man börjar fundera lite..
 
Själv ha ja aldrig ens haft en tanke på att ta me mig sexleksaker då ja åker på resor.
Men nu börjar jag tänka om, ska ju ändå va i Thailand en hel månad alldeles ensam, så i brist på riktig sex så kanske ja skulle packa ner ett gäng kompisar i handbagaget, bara så ja me säkerhet vet att ja inte bli av med dem i mitt incheckade bagage... ;)
 
Och tänk på att en diskret vibrator i form av ett läppstift inte är en diskret vibrator när den går genom röntgen.. ;)
Security see and know everything..
 
 

Dokumentär Helikopterrån

 
Helikopterrånet mot G4S värdedepå i Västberga 2009 är något som ja alltid kommer att minnas.
Jag var där, en av de människor som jobbade den natten och blev vittne till händelsen från insidan.
Nu har produktionsbolaget STO-CPH börjat spela in en dokumentär om den händelsen och de ville ha med mig.
Först var jag väldigt emot de, sen sa ja okej, sen va ja väldigt emot de igen och i morse ville ja alls inte gå dit.
Men jag är en sån håller sånt jag lovat (i största möjliga mån) så de va bara att slava sig till Tingsrätten.

Jättetrevliga killar som håller på me dehär måste ja säga att de är. Så hela prylen va väldigt avslappnad, men de är klart att mitt inre va ju kanske inte de lugnaste medan ja satt där.
Sen att de är tv-dokumentär betyder att de filmas å ja vill ju helst inte va me på film så hela den grejen va nog nästan mer jobbig än att prata om rånet i sig,,
Men de gick bra, nu är de gjort å ja kan glömma bort de - Tills dom hör av sig för att berätta när de ska sändas. Ha ändå ingen tv, men mina bekanta vill veta så dom kan se de. 
 
Nu få man bara hoppas att dom inte behöver nå kompletterande material för min historia för ja dra som sagt utomlands å kommer hem en aning mer brun och pigg än ja va idag. ;)
Skulle iofs kunna få filma om närbilderna då! =D
 
Sen gjorde jag en "Nakna pistolen" grej.. Gick på toa me micken på mig. =P
Kom på de när ja satt mig. Slog micken på mute men blev paranoid så va tvunget gå tillbaka me micken till killarna å sen gå tillbaka å försöka kissa.. =D
Aja, de bjuder jag på. ;)
 
 

I will overcome....

..and so I die.
 
Antal sprutor - 15
Antal beviljade operationer - 2
Antal ätna hallonbåtar - 11
Antal tankar om döden - Oräkneliga
Antal sorgsna låtar - 2 (på repeat hela dan)
Antal vänner som hört av sig och velat göra nå - 0
Antal packade väskor - 0 (allt e utanför)
Antal avskedsansökningar - 1
Antal drinkar - 0 (Men velat supa mig dyngrak)
Antal kramar - 0
Antal tårar - Oräkneliga

*Din depprimerade jävel, ryck upp dig!*
 
Kände i morse att de kanske finns en anledning att komma tillbaka efter Thailandsresan trots allt!
Operationer å bli fin! =)

Men under dan ha ja komme fram till att va faan ge de?
Kommer fortfarande att vara jag, och de är mig man inte gillar hur ja än ser ut.
De är ingen slump att folk inte umgås me mig, de finns en anledning till de - mig.
 
Så finns de människor som tror att dom gör en god gärning genom att ljuga å hitta på snälla saker om mig och va trevlig mot mig. Om dom bara visste vilken gigantisk skada dom gör me dessa lögner.
När jag kommer hem till mitt så kallade liv känns de dubbelt ensamt och deppigt när jag bevisligen inte behövs i nån annans liv.

Ge mig en anledning och håll mig kvar!
I will overcome....
 
 
 

Underbar morgon!!!

Till att börja med gick ja å la mig ganska tidigt igår.
Kände att ja hade inget att va vaken för ändå.
Ställde klockan på 6 och sov relativt bra ända till 5.30 så ja vaknade av mig själv.
För mig är de ju en sovmorgon på 3½ timma så de börja bra.
Klockan 8 va ja på sjukhuset där ja skulle träffa min kirurg och få sprutor för förlamningen. Blev bara 15st denhär gången!
 
Kirurgen med min botox
 
Nu är de bara att vänta på att de ska ge effekt så kommer ja se välda fin ut då ja är i Thailand!!! =)
Inte nog me de så ska dom modellera om mitt ansikte eftersom musklerna i den förlamade sidan gör att ansiktet bli mer hängigt så ska dom fylla ut och skulptera om me fett!!! =D
Sa att när dom då lix tar fett från låret så kan dom ju suga ut några kilo extra..... ;)

Så pratade vi om mina bröst och dividerade lite fram och tillbaka va som skulle bli bra att göra. Jag blev fortfarande nekad att göra större bröst, eller inte nekad, rekommenderad. Jag skulle gå hem och verkligen tänka genom om jag tycker att de är värt de.... Ja och nej.. Men de bli nej, ska inte göra dem större, men ändra dem.
I vilket fall så fick ja operation beviljad!!
 
Ha plockat fram de mesta inför resan, allt ligger i söta små högar här så ja ska väl hitta på ett sätt att packa de. 2 väskor men knappt nå saker. Hmm..
Skor ha ja dock än inte valt vilka ja ska ha me, ska ju köpa de där.
Förra året kände jag att ja hade för lite kläder me mig, ska se om ja kan ta mer i år, smartare kläder. Gått upp i vikt så de är inte speciellt kul men aja, de ordnar dig! =)

Sen känner jag bara en såndär fridfull känsla idag.
En lättnad av nå slag.
Lite oövervinnerlig känne ja mig, "inget kan stoppa mig nu"!
Inget borde kunna bli sämre.. Bara slappna av å låta de som händer hända, för saker händer oavsett!
 
Kram

Om en vecka...

Kan lova att om en vecka är jag sjukt nervös.
Dagen innan avresa.. En lång resa.. En ensam resa..
Förhoppningsvis en välda kul resa! =)
 
Träffa massa folk, äta god mat, bada, sola, ta mängder av fina bilder, träna!
Men samtidigt så sitter lilla själen där inne nånstans å skriker "Men du ha inget att uppleva de tillsammans med"

Sahataya vill att jag ska gå till munkarna och få hjälp med mitt inre när jag är i Thailand. Så vi få se, de kan ju inte skada lixom..
Jag vill bara att dehär ska bli ett bra år.
Ha vare me om så mycke skit i mitt liv att de räcker för två livstider!
Nångång måste de väl vända så de hände bra saker?
Eller kan de va så att vissa är född under en olycklig stjärna och aldrig få va lycklig?
 
Va vet jag..
Helt säkert är iaf att om lite drygt en vecka lyfter Thai Air och jag är me ombord! =D
Kraschar planet, då vet vi helt klart att ja e född under en olycklig stjärna.
 
Kram till mig!!
Okej då, å kram till er.. =D
 
 

katestockholm

Photo, Makeup and Me...

RSS 2.0