Så off..
Har inte bloggat sen min pappa gick bort..
De ha gått 4 veckor och 2 dar sen han lämnade oss och jag kan inte riktigt förstå det än.
Vi gav honom en fin och enkel begravning som vi tror att han skulle ha uppskattat men jag kan samtidigt inte förstå att de är min pappa som är begraven där.. 
De är så mycke att ordna. Papper, hus, företag. Säljas? Ta över?
Beslut som ja inte är beredd att fatta just nu, helst aldrig!
Haft konstant huvudvärk sen dehär hände. Samtidigt som jag försöker gå vidare me mitt liv.
Varit på arbetsintervju för ett stort företag, gjort tester, skickat papper, provat uniform, ordnat referenser, intyg u name it! Så de står lixom aldrig still just nu de är saker hela tiden så ja vet inte om ja hinner tänka riktigt. Sånnahär händelser är saker jag bruka ringa å prata me min pappa om och nu kan jag inte göra de så jag vet inte hur jag själv ska kunna klara dehär..
Nätterna är jobbiga för ja kan inte riktigt sova, snurrar som en turbin..
En dag av saknad i taget.. <3
Vila I Frid Älskade Pappa!!
Valter Warg
Vår pappa Valter Warg, Bastuträsk, somnade hastigt men fridfullt in på Skellefteå lasarett den 9 april, efter en lång tids sjukdom.
Han blev 64 år.
Valter, son till Bertil och Irma Warg, föddes i Holmträsk, Bastuträsk, som barn nummer två i en syskonskara av fem.
Efter sjuårig skolgång började han följa sin far i timmerskogen, efter det var han verksam inom många olika områden bland annat på Scharins, Betong Sander, Gunbo Garden och charkuteriföretaget Holmlunds Livs, som han sedermera också, tillsammans med tre andra herrar, köpte och startade upp Holmlunds Livs Nya AB. På charkuteriföretaget arbetade han sedan fram till sjukdom drabbade honom i början av 80-talet, och några år in i sjukdomen såldes så företaget vidare.
I början av 70-talet träffade pappa Iris, vår mamma, och de bosatte sig tillsammans i Bastuträsk. 1975 fick de första barnet, Peder, följt av Carola -79 och Catharina (Kate) -81.
I slutet av 90-talet separerade pappa och mamma, men de förblev omtänksamma vänner och stöttade och hjälpte varandra då det behövdes. Pappa var väldigt mån om människorna i sin omgivning, vilket vi vet många har uppskattat. Under vår uppväxt och skolgång hade vi alltid god hjälp av pappa. Han påpekade ofta, trots våra protester, vikten av god kunskap i bland annat matematik, och det har vi haft honom att tacka för i vuxen ålder.
Många är de personer som lärt känna pappa genom idrotten, som var en stor del av hans liv. De största framgångarna hade han kanske som målvakt inom ishockey. Uttalanden som ”Warg stred som lejon i buren” visade på hans kämparglöd inom sport. Klemensnäs, Bastuträsk och Glommersträsk är några av de lag han spelade för. Sommartid spelade han fotboll för Bastuträsk SK. Tyvärr gjorde hans hälsosituation det svårt för honom att fortsätta det aktiva idrottandet sedan sjukdomen drabbat honom, men det hindrade honom inte från att trotsa kroppen vid situationer som lokala fotbollscuper, eller vid sonens matcher ”unga mot gamla”. Pappa prövade även under slutet av 00-talet på att spela golf, vilket han tyckte var roligt på många sätt och vis, men tyvärr gjorde sig hälsan påmind även där och han tvingades på grund av den den avsluta den ”karriären” redan efter något år.
Djur och naturliv har alltid varit saker som pappa intresserat sig för. Alltsedan barnsben hade pappa ett stort intresse för renskötseln, då han hjälpte till med renskiljningarna i grannbyn så ofta tillfället gavs. Det intresset ledde till att han själv fick köpa ett renmärke inom Maskaure sameby 1991. Under de följande tio åren spenderades sedan delar av somrarna uppe kring Arjeplog där han bland annat deltog i kalvmärkningen.
Jakt och skytte var andra saker som låg i pappas intresse. Framför allt var det jakt på älg, hare och sjöfågel han utövade, men som gammal mauserskytt var han även duktig och svårslagen på älgbaneskytte.
Även fisket har varit ett stort intresse, oavsett om det handlat om havsfiske i Norge, mete i vattendrag eller pimpelfiske i våra insjöar. Otaliga är de timmar han spenderat med kroken i vattnet, men den ihärdigheten har även resulterat i ett antal förstaplatser i större fisketävlingar.
De sista åren har pappas hälsa gradvis försämrats, och hans kropp plågades av ständiga smärtor. Dem till trots var barnbarnen ett av hans största glädjeämnen vilka han gärna och ofta träffade då orken fanns.
Pappa var glad, positiv och skämtsam in i det sista och det är så han för alltid kommer att bli ihågkommen av oss som stod honom nära. Saknaden är stor, vi älskar honom och känner oss tillfreds med att han inte längre behöver ha ont.
Barnen
Porträtt - Maria
Men nu i slutet på veckan ha ja fotat flera stycken.
De känns HUR bra som helst! =)
Glädjen att fota har återkommit och de är helt fantastiskt att få ta fina bilder på folk!
Tro att mycke av dehär ha att göra med att pressen jag förut känt pga mitt jobb är borta. Jag mår inte lika dåligt längre så nu kan min kreativa sida ta över! =)
Idag var min vän Maria förbi och jag tog lite bilder på henne.
Aldrig fotat henne förut men de blev väldigt fint!
För att vara första gången hon står modell för mig är jag mycket nöjd. Och som jag skrev i förra inlägget är de helt underbart att fota människor som bjuder på sig själv!
Och det bästa med att fota sina vänner är att dom i sin tur kan ge mig mer kontakter att fota andra människor!
Önskar jag hade folk här varje dag för fotografering!
Skärtorsdag...
De va skärtorsdag igår.. En tid då man ska äta ägg och ha fjädrar och videkissar och tuppar framme. Hönshögtid? Jag fattar inte poängen..
Hur som helst så tog jag tillfället i akt och fotade!
Plingade på hos grannen å sa att hon skulle komma ner. Hon visste inte alls va som väntade när hon kom. Tog lite bilder på henne och sa att de va inte sista gången hon skulle råka ut för detta. Hon e nyinflyttad så nu vet hon va ja e för galenpanna! =D
Hon va bara här i typ 20-30min å vi fick många fina bilder. Lätt att fota glada människor som bjuder på sig själv. =)
På eftermiddagen kom en kille som jag fotat en gång innan.
Jag ville ha lite tuffa, creapy bilder, han är nog mer inne på "söta" bilder så vi är inte riktigt inne på samma stil. Men eftersom jag är fotograf kan jag göra som jag vill och jag fick de bilder jag ville ha. Han erkände dock att dom blev bra. ;)
Såhär borde de va varje dag. Folk som kommer hit å bli fotograferad. De är bara lite jobbigt att jag har så begränsat me utrymme att fota hemma. De kan lätt bli samma lika ljussättning och bakgrunder.
Har blive tilfrågad att fota latinoinspirerade bilder så jag tänkte då om man kan ha en limegrön bakgrund som man "rynkat" som ett draperi.. Latino.. Jag tänker "färger" då. Ah vi få se va de bli me det om de bli av.. =)
Foto - Öppna dörrar!
Har nu trollat och förvandlat mitt vardagsrum till en liten fotostudio.
Tänkte att de är påsk och många människor är lediga så förhoppningsvia har någon tid komma hit och bli fotad! =D
Ikväll kommer en manlig modell hit och jag har pratat med min granne så förhoppningsvis har hon tid en stund senare i afton.
Har oxå frågat en gammal bekant från söder om stan och hon verkade intresserad så hoppas hon kommer hit senare i helgen! =)
Modell - Sara
Känner mig kreativ och hade önskat att ännu fler hade tid komma hit nu när jag satt upp allt. Ska inte plocka ner de på några dagar så om jag har tur kan jag övertala några fler. =)
Länge sen jag kände sånthär spirande fotosug!!! =D
Skulle vilja hoppa på en tbana å skrika "Kom till mig å bli fotad!!!" Men då skulle alla mest troligt tro ja va tokig.. =P
Eftersom de är porträtt så tar de inte så lång tid me varje modell. Så jag skulle kunna fota 100 st i helgen om ja bara hade tillgång till så mycke folk... Men jag är väldigt glad för de som kommer! =)
PORTRÄTT!!
Vill ta porträttbilder på alla möjliga människor!
Dehär betyder helt enkelt att du inte behöver vara modellmaterial i den benämningen som man tänker "modell". Jag vill ha alla typer av ansikten, gamla, unga, glada, ledsna, ärrade, perfekta - ALLT!
Bilderna är tänkt till en utställning någon gång i livet.
Som tack får du en porträttbild. =)
Gilla gärna min sida på facebook!
http://www.facebook.com/pages/Kate-Photographer/161837863887923
--->Söker jobb<---
Inte för att ja e dålig på de ja gör, men jag tycker för mycke. Är helt enkelt obekväm.
Företaget vill inte inse att det är något fel så istället för att ordna så saker bli bra avskedar dom folk som försöker påpeka fel och utveckla saker till de bättre. De är absolut inte mitt problem, vill dom skjuta sig själv i foten så för all del.
Det känns dock bra veta att många kollegor är chockade att jag blivit uppsagd, de betyder att jag har gjort ett bra intryck och framförallt ett bra jobb. Ett företag är inte ledningen, ett företag är ledningen i samarbete med folket på golvet. Tyvärr är de bara vi på golvet som inser de å ledningen fattar inte varför de gå så dåligt..
Nu är de dock så att jag börjar få lite panik för jag hittar inget nytt jobb.
Vet inte vad jag vill göra.
Vet inte vad jag kan göra.
Spelar ingen roll hur bra man jobbar man blir ändå till slut uppsagd pga de ena eller andra. Ingen utbildning, nedläggning av företag, osämja på jobbet, tycker för mycke.. You name it.
När jag läser jobbannonser blir jag bara så förvirrad för det används så stora och invecklade ord på små lätta saker. Vet att jag absolut skulle klara av tex ett jobb som receptionist men alla annonser för sånna jobb låter som rena raketforskningen så man tappar de lilla självförtroende men hade å tänker "Dedär klarar jag aldrig".
Och om man mot förmodan skulle skriva en ansökan vet jag aldrig va ja ska skriva.
Hatar skriva saker som "Många bollar i luften", "socialt kompetent", "Brinner för dehär" och alla andra klyschor som man få lära sig på Arbetsförmedlingen att man ska skriva i sina ansökningar.
Till skillnad från många söker ja bara sånna jobb jag tror att jag skulle passa för. Inte så att jag söker ett jobb jag inte vill ha bara för att AF säger att jag måste. Vill må bra på mitt jobb, inte ha en knut i magen då ja går dit för att jag inte trivs.
Så hur skulle min ansökan se ut?
Jag är social, kreativ, pratglad, knasig humor i rätt sällskap, gör mitt jobb, tänker på säkerhet, är van med både telefon, pengar, kassa, papper, datorer, mat, musik, kläder, foto, smink..
Men hur få man in de på ett snyggt sätt i en ansökan?
Sen kan jag vid sidan om skicka med ett papper fullt med klyschor som dom kan stoppa in på de ställen dom tycker passar om de är så att dom absolut vill ha med dessa.
Ogillar stela brev..
Skulle vilja skriva en ansökan lika lätt som jag skriver ett blogginlägg.
Förvisso skriver jag inte lika slarvigt och slang när ja söker jobb, men ni förstår väl att jag menar lika flummigt och med lätta ord. De är ju såhär ja är! Även om jag såklart kan skriva ut hela ord och inte Norrlänska blandat hejvilt. =P
Mena det är 2012.
Även om jobbet i sig är ett seriöst sådant behöver det inte betyda att man måste skriva och bete sig som en stel, uppblåst idiot. Vi är alla människor och INGEN är väl så som man skriver i en ansökan?
I vartfall är jag inte så stel..
Är en väldigt lättsam person.
De enda kraven jag egentligen har är är att det ska vara ett socialt jobb där man har möjlighet att utvecklas och känner sig behövd och välkommen.
Säger inte att det måste vara ett 8-16 jobb, har jobbat natt i 3½ år så fasta arbetstider är inte ett krav, jag är flexibel (jepp en klyscha kom me där) men de är sant och när man konkret kan bevisa att man lever upp till ordet då är de en annan sak.
Så.. iställe för att sitta här och gnata om att jag behöver ett jobb få ja väl ta tag i att söka mig ett, inte så att de kommer falla ner ett i knät på mig. Tyvärr.. =D
2v kvar innan ja måste börja på A-kassa. VILL INTE DE! Vill försörja mig själv....
Pub Anchor...
Nattens arbete gick välda smärtfritt, kom hem i morse bytte till träningskläder drog till gymmet (de är så sjuuuukt tråkigt!!) hem å tvätta, laga mat å sen skulle ja sova.. GICK INTE! Så ja smsade me en kollega lite innan ja till slut slocknade i massa konstiga drömmar om resa till Berlin och löpband och spädbarn (panik). Min hjärna e sjuk! =)
Väcktes av en annan kollega som ringde och ville ha hämtning. Meeeh ja va naken juh. =P
Tro att de bli utgång till Pub Anchor i helgen!
Lite hårdrock är aldrig fel! =D Sen är de inte lönehelg så man slipper kanske alla omogna som super sig redlösa å bli odrägliga. =)
Nej jag är inte gammal! =P
Vi få se va som händer..
Kanske förvandlas till en mystrasa å ligger i jaamas hela helgen iställe. Oh Holy Hell, ja är gammal!! Hahaha...
Inte underligt att ja e singel.. ;)
I helgen bli de oxå polefitness och ännu ett pass på gymmet. Varför kan man inte bara äta ett fitnesspiller? =O
Tycker de läggs ner alldeles för lite forskning på sånna extremt viktiga saker. =P
Nämen shit ja ha inte tid sitta här ja ska handla, laga mat och se va kvällen erbjuder!
En sen dejt hade ju inte skadat. Nån villig? =D
Haha..
Kram på er!
Resesällskap!
Mena de få ja känner vill inte ens åka till Göteborg eller Uppsala.
Snart sommar och jag vill på roadtrip och se fornlämningar, men likt förra året så få ja väl göra de ensam eftersom ingen ha de intresset heller.
Började i vartfall kolla på internet om resesällskap för jag vill till Italien bland annat. Insåg då att de flesta som söker resesällskap "Står självklart för hela resan".. Jahaaaaa....?
Varför ska dom göra de? Vad är haken?
Blir man så desperat efter sällskap att man gärna betalar för en helt främmande människa eller är de så att dom helt enkelt förväntar sig någon form av betalning i natura?
Min nästa tanke va då "Skulle de va så farligt att prostituera sig en vecka för att få en gratis resa?"
Vem förlora eg på de?
Coral Cove - Thailand
Mena jag kommer ju ändå till ett land där jag aldrig ha varit förut och jag kommer att uppleva saker som jag annars inte kan, samt ta fina bilder på saker som jag annars inte skulle ha sett. Gratis..
Risken att man åker me en psykopat å bli ihjälslagen i en gränd nånstans i ett land där man inte känner nån den finns ju såklart. Men man kan ju inte gå omkring å va rädd, risken att ja bli överkörd i Sthlm eller halkar i badkaret är nog större om man ska tänka så.
Ibland undrar jag varför just jag är en sån som vill uppleva saker.. De verka va så enklare för folk som är nöjd me sina utflykter till brevlådan och tillbaka. Dom kräver inte mycke.. Mitt sinne kräver så mycke mer för att stilla sitt begär. Jag vill gå, klättra, paddla, fiska, fota, känna, bada ja ni fattar...
Och just de faktum att jag är så ensam gör sånthär 100 gånger svårare.
Träffade en människa i Thailand som är precis som jag, hade önskat jag kunde behålla honom för all framtid så hade jag haft någon att uppleva saker med. Men jag är tacksam för den tid han tillbringade med mig då. =)
Så...
Vad ska jag göra?
Hitta ett vettigt resesällskap, eller ta ett resesällskap som "såklart står för allt"?
Vem vet, människan kanske bara är ensam precis som jag, inga baktankar.
Eller ska man försöka tjäna ihop till resan och åka själv?
Och då hoppas att man kanske möter trevligt folk under resans gång.
När man åker ensam få man göra precis va man vill när man vill och behöver inte ta hänsyn till någon annan i något avseende. Kan se alla ruiner, vattenfall och allt annat man vill. Och kanske där träffa någon med samma intresse som en själv och fortsätta upptäcka landet tillsammans.
Eller stanna hemma och försöker va glad över att jag iaf får reklam i brevlådan som jag kan hämta.
Nä just de, ha ju avsagt mig reklam.
Imponera med bild..
När man kollar på bilder idag vet man att de är mycke gjort i photoshop. Många försöker fortfarande hävda att dom inte gör nånting men oftast är de lite skärpa och kontraster som ändras. De syns ju inte egentligen. Många andra kör ju mer direkt redigering av hud, färg, tar bort saker, tillsätter saker men ändå på ett sånt sätt så att de inte ska synas så mycke. Sen ha vi ju dom som redigerar till 100 så att man verkligen ser att de är fixat. Inte en por eller en hudrynka syns. Håret ligger perfekt och inte ett enda hårstrå som ligger fel etc.
Jag är usel på att redigera bilder det erkänner jag.
Satt och kollade genom lite enkla saker och insåg att förut var de så lätt att imponera med en redigerad bild. Man satt dit lite sunburn och så tyckte alla bilden va OTROLIGT bra.
Idag vet ju alla att de är sunburn så de är ingen som bli imponerad eftersom de kan en 6åring göra.
Frågan är bara - Är de en dålig bild bara för att e är en enkel och ganska lam effekt?
Kan själv tycka att de är lite kul me sånna bilder men eftersom man umgås i den krets man gör så skrattar mest folk åt en när man leker med enkla saker.
Nu är de inte så att jag tänker vinna nån världstävling med min bild utan de är bara ett självporträtt på mig som ingen ha nån nytta av så varför inte leka lite? =)
Kan tycka att de ha blive lite väl mycke hysteri med redigering av bilder, man behöver idag inte va fotograf för att ta en bra bild. För själva bilden gör du i photoshop så du är egentligen grafiker eller nån annan form av konstnär.
Ibland saknar jag analogt foto, då va de en helt annan sak. Du va tvunget tänka 700 ggr innan du tog en bild, idag tar du 700 bilder iställe å så fixar du ändå till de i photoshop sen.
Varför återgår jag inte till analogt? De är helt enkelt inte ekonomiskt försvarsbart idag.
Jag fotar som jag vill! =)
My Phone....
Well first of all it was monday, that is a bad start of any week.
Then I had time with my doctor to get 10 injections (I was wrong - I got 20...)
And then someone stole my phone... at the hospital!
Dosn´t people have any shame?
How can anyone take anything that isn´t theres?
On a hospital where people feel bad as it is.
AND on a monday...
I have been sick for 2 weeks and I can´t work for another 2 weeks so my pay will be almost non next month. I have to quit my job next month because of shortage of work, so next month I wont have a job.
I can´t get another phone now because I need the money to rent and food.
So unhappy right now..
I have all numbers in my Thai-phone so I´m not compleatly lost but it is just so uncalled for. I don´t care about the phone itself.
It is just that the trust in humanity slowly fade away from day to day.
People that do things like this, I don´t think they understand how it feels for the people they expose this shit to. I´m all alone in Stockholm and my family lives in the north of Sweden, the only way for me to talk to them is by phone. I was in a hospital, what if I was really sick and wanted to talk to someone really bad and this person deside to take my phone so I was left all alone...? How do they think?
So instead of going home I had to visite the police and put the phone out of service. So hopefully the person wont have any use for it now.
My bad day got worst so I hope that person had a really shitty day to!
I hope he got ran over and died or somethine even worst - That he got paralysed.
No..
I can´t wish something like that. You know what, I´m human enough not to wish such unluck even for a bad person. But maybe if the person was paralysed like me or had a sick heart or cancer, he would maybe not be so ugly in his soul.
IMEI number gave me back my phone last time someone stole it. Just hope I will have the same luck this time.
Gammalt blir nytt
Ett stort tack ska gå ut till Camilla Jacobsson som var min försökskanin i början av min karriär.
Hon sa helt enkelt aldrig nej när jag hade nån galen idé och idag kollade jag genom de bilder vi tog första gången jag fotade henne.
2007-01-16
Blev lite paff när jag hittade denna. Hur bra som helst ju!
Både jag och Camilla har utvecklats sen dess och vi gör fortfarande skitbra bilder! Och vi ha haft ofantligt kul under de gånger vi har jobbat ihop!
Tyvärr har hon flyttat från Stockholm så de blir inte lika mycke fotat nu. Måste hitta en ny försökskanin som aldrig säger nej!
Men de är fan inte lätt att hitta nån som är me på alla galna saker man hittar på. Hmm...
Bara för att något är gammalt betyder inte de att det är dåligt.
Jag ska fortsätta gå genom mina gamla bilder och se vad jag hittar för spännande. Det kanske är så att min smak har ändrats så bilder jag ratade då kanske är en guldgruva idag vem vet. =)
New look
I do this for future photosessions so I know how the makeup will show on picture when I have models here.
It is fun and I can play around however I want and I also do it to get over my selfhate.
I really need to learn to live with how I look...
So....
I have been using Body Glow from E.l.f for the first time and now I have glitter all over. I just wont go away. =D
You can´t really see it in the picture because I made the pictures black and white.
I also used the wonderful foundation E.l.f has, I have told you about that in another blogpost. =)
So what else... I did Contour and Highlight with colour sticks, and I used E.l.f´s mineral eyeshadows. A lovely pink/golden lipstick from Max Factor that I can´t buy here in Sweden. And a peach blush from H&M.
Damn... Now I have to show you a colour picture anyway.. Hahaha..
So now you have seen that..
And you see that the Body Glow does not show so well on picture, but in real life it is another story. And I had it on my sholuders and all over...
Anyhow...
I like the pictures better in black and white. Portraits often are better in BW...
Another boring night turned out to be a fun makeup/photo night.. =)
Broken jaw
My X-ray plate is so freaking cool!
It was pain I tell you that, I did look like I had been run over by a truck and that was nothing right for pretty long time. Still isn´t 100% okay.
Anyway.
January 2011 I did take a picture of me and last night I did take a new one "almost" the same. And it is a BIG difference before the broken jaw and after...
I have more prominent jawline and my chin is much better now.. Maybe to broad? Have to talk to a surgeon about my nose, it got a new shape also for some strange reason..
At least now I can close my mouth. =)
But the pain and all the shit I have been through because of this, I don´t know if it is worth it.
Sometimes I have to tke so strong pills that i black out. And it is almost 1 year ago!
Well..
Thats it!
Flawless!!!
Think I have to change my mind about favorite product from ELF.
Okay that Complexion Perfection still is in the top 3 but now after I have been using Flawless Finish Foundation for some time I just have to say it is now nr 1.
And with Complexion Perfection and Golden Bronzer on that.... Holy hell!!!! =))
With some foundations you can feel sticky and sometimes foundations seem to make your skin dry and it feels like you have a mask on. This foundation have non of that!!! It is just a perfect foundation that makes your face look absolutly beautiful!
It is easy to blend in blush - harsh lines are never a problem!!
I might have to say that I have dry skin so I know it works on that type of skin anyway. =D
And for me that takes a lot of pictures this is the best gift from makeup-Gods ever!
Forget the work in photoshop where you have to soften models skin to look great. This foundation does that for you!! =)
To be just I would put a picture of me without it so you can see the different before and after. But I really cant do that now when my skin look this superduper great with the foundation! =D
The best part is that when I ONLY have the foundation -no mascara, eyeliner, blush etc- people are saying that I look so healthy and fresch even without makeup.. If they only knew the secret.. ;)
So if you are thinking about buying Flawless Finish Foundation, stop thinking! Just do it! =)
I don´t get a penny from ELF to say something like this.
But WHY wouldnt I share the secret of the best product ever with everyone else? =)
Have a wonderful week!!!
