Trafiköverträdelse

Idiotiskt kan tycka, absolut säger jag!
Idag ha ja vare trött.. För var dag bli ja bara tröttare.
Inte så att ja vill dö nu, ja e bara trött ända in i själen, vill försvinna.
På väg hem från jobbet idag höll jag på att somna flera gånger vid ratten.
Efter ett tag ser jag en bil som hakar på mig, tänkte "Dehär är en civilpolis.." Hann ungefär inte ens tänka tanken förrän helljus blinkade åt mig och blåljusen startade.
Aja, de va ju bara att blinka och svänga över 3 filer och in på en bussficka och stanna.
Klev ut ur bilen, hade redan tage fram körkortet för jag visste att ja inte framfört bilen på ett säkert sätt.
Min enda tanke var "Tack för att ni stannade mig!"
Kände själv att ja va fan inte trafiksäker för fem öre.
De är okej om ja kör ihjäl mig själv, men de är fan inte okej om jag skadar nån oskyldig bara för att ja e helt slutkörd!
Han frågade om jag erkände och skulle då få ett inbetalningskort hemskickat eller om ja förnekade och som skulle skicka anmälan till god know where. Ja sa som de va, visste ju att jag kört för fort. Men bad om att få ett inbetalningskort i handen för ja ska ju utomlands och vill betala på en gång. Han sa att de gick bra.
Men de är klart att de känns surt, 2000kr som ja kunde ha mycke roligare för i Thailand än att betala bara för att ja e trött efter jobbet å håller på att somna i bilen.
Tycker att ni gör ett riktigt bra jobb!
Bikiniproblem!!!
Så då måste man ju packa några bikinis. Känner att ja behöver inte köpa så många fler just nu.
Ha gått genom och sorterat å kommit ner till 10st..
..

Sen bruka ja ju försöka att matcha kjol, hårband å såvidare med bikinin, å tänk om man ha lämnat "just den" hemma..
Iofs bikini ta inte så stor plats men de känns oxå onödigt att dra me sig 10st och så kanske man bara använder 4 för de regnar 20 dagar.. =D
Jag gör såhär...
Lägger alla åt sidan å packar resten, så se ja villka andra kläder som packas och hur mycke plats som e kvar. =D
Våga chansa....

Men de betyder att ja kommer att gå miste om än mer än ja redan gjort i mitt liv, för jag vågar väldigt lite.
Såklart att de beror på va saken gäller!
Jag vågar söka jobb som jag inte ha kvalifikationer för, och får dem.
Jag vågar åka utomlands ensam fast de känns stort och skrämmande.
Jag vågade flytta 90mil från min familj då jag var väldigt ung.
Etcetcetc..
Så många stora saker ha ja tyckt "va ha ja att förlora?" å så gjort de..
Men när de kommer till dehär me känslor och erkänna för sig själv, och främst för andra, va man tycker, då är de fan tvärnit.
Är alls inte bra på hela dendär känslogrejen..
Känns som att hela världen ska gå under om jag skulle säga nå.
Och jag är rädd för svar som jag kan få om jag säger nå.
För i min värld ha ja redan gjort upp ett senarium där ja kommer få en negativ reaktion. Allt dehär hänger ihop med den övervikt som jag gick och drog på i flera år.
Folk bemötte mig allt annat än bra och man fick ofta höra att "ingen gillar tjocka tjejer". Och råka men prata me nån bara random på krogen för att försöka va social så kunde man få en blick som sa "Tro du på allvar att ja vill snacka me nån som se ut som du?"
Och jag är galet rädd att de är den blicken ja skulle få om jag säger nånting än idag fast jag gått ner dryga 70kg..
Inga konstigheter! Utan man fortsätter va bra vänner precis som innan..
Men de är ju alltid så att den man gillar, bruka inte gilla en tillbaka å de är därför den personen aldrig säger de..
Då säger mina vänner -
"Men Kate, han kanske är blyg!!!"
Å va faan tro ni jag är då, en kokosnöt!?
Ja e oxå blyg och galet osäker!
De va väldigt länge sen ja hade känslor för nån, ha ju som följd av allt jag vart med om levt i min bittra bubbla om att alla män är elaka..
Fast de är ju inte sant, alla e ju inte de.
Nu när mitt immunförsvar ha svikit mig och tillåtit mig att börja tycka om nån, då må ja bara än mer dåligt för att ja aldrig kan säga nå. Säga vad?
Vet ju inte ens själv va de är ja känner.. Att tycka om nån kan betyda så mycke.
De hade vare så enkelt om man va 9år igen å kunde skriva en lapp "Får jag chans på dig?" och funka de inte kunde man skriva en ny lapp efter en vecka "jag gör slut".
Men hela dehär lista ut va den andra känner, dejta, lära känna.. De skrämmer livet ur mig!!
Hade vare så mycke enklare om man bara ville ha sex.
Men alltså sex..
Visst, de är väl kul i 2sek men sen då?
Jag vill ha mer, närhet, mys, nån att prata med, nån att lyssna på, nån som bara rör vid mig och då kommer sex in natuligt.. (och såklart roligare än bara 2sek)
Nä, nu få ja sluta tänka på dehär.
Ska gå å analysera en apelsin eller reda ut världshungern, de låter enklare!
S t ö r r e B r ö s t ?

Å ja vill ha de innan ja åker till Thailand!!! =/
Fast ibland sakna ja att ha små bröst, när de gäller vissa typer av kläder. Men samtidigt så e ja sjukt bröstfixerad så ja vet att ja mår psykiskt dåligt ha små..
Så ja vill ha större..
Ibland är de illa att bara ha sig själv att lyssna på. Jag vet varken ut eller in..
Om nån nångång sa "Gu vilka fina bröst du ha Kate!!" då kanske ja skulle bli nöjd, men de är ju inte en jävel som säger nånting! Så då måste ja ju lyssna på mig, för ingen verka ju tycka dom e fina..
Nä inte direkt, men ja e fotograf så ja e förlåten... =D
Besvärligt komma hem å arbetsuniformen kanske inte passar då.. Hmm..
Fast vi ha ju inte sett om ja kommer hem än.
Live hard, die young.. you know...
Iofs va de väl ett tag sen ja va ung. =P
Beväpnat rån
Tänkte "shit nu e dom ute efter mig ändå" =)
Kom hem och läste att de va väpnat rån och att en av gärningsmännen ha blivit skjuten på plats.
Dehär gör mig lite smått illamående och ja få minnesbilder av de beväpnade rån som jag var med om 2009.
Nu kom ingen av oss eller rånarna till fysisk skada den gången men när man tänker så finns alltid "OM-världen".
Tänk OM jag hade gått in längre så dörren stängts bakom mig så jag blivit fast i rummet med rånarna,
Tänk OM mina kollegor inte hade lämnat de andra rummet innan rånarna kom in.
Tänk OM dom hade kommit 10min senare då jade jag fått den rasande väggen och taket över mig.
Tänk OM.. och så vidare...
De som verkligen hände är skrämmande nog, så när man läser om sånthär så undrar man genast hur de utsatta mår nu. Hur kommer dom klara framtiden, kommer dom bli lika livrädda som jag?
Jag vill egentligen ingen nånting ont, men sånnahär människor, som medvetet gör saker som får andra att må dåligt och kanske få men för liver, de ha ja inte mycke till övers för, så helt okej att polisen sköt ner en.
Tycker att polisen gör ett mycke bra jobb me de resurser dom de har och dom ha hjälpt mig alla de gånger jag råkat ut för våldsbrott, rån och liknande.
Satt mina tankar på mitt välbefinnande en stund och sminkade mig lite.
Sökt lite fler låtar till min danslista.
Köpt ett vattenpass så ja nu kan få upp dansstången om nån hjälper mig.
Så, på mitt egna lilla sätt få ja fortsätta bearbeta min trasiga själ...

Shake that ass!!
En tanke me Thailand är ju att gå ner lite i vikt oxå, så tänkte ta upp dansandet lite. Så en bra soft spellista på ungefär en timma bli superbra!!
Mohombi - Bumpy Ride ( Gaah e inte den killen söt!! =O )
Lucenzo & Don Omar - Danza Kuduro

Tån som ja bröt i Thailand förra året ha ju läkt nu, elle ha i vartfall inte känt av den på ett tag. Så borde börja kunna dansa de igen.
Men behöver ha hit nån som kan hjälpa mig att sätta upp den för de kan man inte göra själv.
Måste dock va nån pålitlig person så ja vet att den stå säkert...
(ja, vet att ja e besatt av hur ja se ut)
Vilken galen start...
Till att börja med sov ja inte mer än ungefär en timma innan väckaren ringde kl 02.00 så ja va ju lagom trött.. Upp å hoppa å iväg på jobbet.
Sen va vi ont om folk i början så man kände direkt "Dehär kommer inte bli en kul dag..."
Tiden gick ändå ganska snabbt.. När ja sen fick lunch runt 9 tiden så brast de totalt.
Va så galet trött! Vi kom in på fotografering - nakenfotografering - va man ser och inte ser.. Å så ha ja en kollega som spårade helt!
INGET ovanligt på dedär stället iofs men ja skratta så ja grät, å sen kunde jag inte släppa dedär utan fortsatte skratta när ja återgått till jobbet.
Där hamnade jag med ännu en helt galen kollega som fick mig att skratta åt allt annat, kunde inte hålla en proffsig attityd överhuvutaget!! =D
Sen hamnade jag på en ensamposition där jag fick sitta och kolla på mina älskade "leksaksbilar" - 111, 112 och 113 som tultade fram och tillbaka i nummerordning... !!
För er som inte vet så är de riktiga brand- och dumperbilar alltså, men dom påminner om Doozers!!!
Måste kolla på denhär youtube-länken så kommer ni förstå mig!

Men vet ni va, så länge jag ha kul så skiter jag i va andra tycker om min dåliga humor. =))
Vad ska året innehålla?
Ett år som kan innehålla allt det jag vill!
Så vad vill jag att det ska innehålla?
* Önskar att jag kunde bli mer positiv.
Men de känns som att varje gång jag börja bli glad och se ljust på framtiden så händer nå hemskt, så ja vågar inte längre va positiv.
* Önskar att ja vågar ta för mig mer.
Saker jag enkelt kan åstakomma:
MEN, i år ska ja i vartfall försöka göra nå åt saken.
Mitt 2012
Jobbade på G4S där jag varit i flera år, som vanligt var det tjaffs och som vanligt fick man av cheferna höra "Om du nu tycker så varför säger du inte upp dig?"
Ett återkommande fenomen på dedär stället va att dom sa upp mig en gång per år för "arbetsbrist". Svarade denna gång att dom skulle inte få nöjet av att ja sa upp mig, ville dom bli av me mig skulle dom få säga upp mig - igen.
Det tog inte många veckor så hade dom förhandlat att säga upp mig, anledning - "arbetsbrist".
I samband me att ja skrev under avskedspapperen sa dom "Men du får ju såklart jobba heltid i sommar".
My ass!
Sa till mina kollegor, som är vana att ja blir uppsagd och återanställd, "När jag går ut genom den dörren, är de för sista gången"
Och jag har inte kommit tillbaka efter de, trots att G4S ha ringt och mailat och frågat om ja ska komma tillbaka.
Man sakna inte kon förrän båset är tomt heter de väl?
Min pappa ha sagt att de är väl bra säga vad man tycker, men ibland kanske man måste tänka genom först, ett jobb måste man ha. Sökte nytt jobb på Securitas, som jag utan problem fick.
Så har jobbat där i drygt ett halvår nu och trivs väldigt bra. Det är dagtid och helt underbara kollegor. Man känner sig iaf upskattad och behövd där jämfört med mitt gamla jobb där jag aldrig log, alltid hade ont i magen och va så psykiskt och fysiskt slutkörd att ja bara sov.

Mars 2012
Så den 9 april försvann jorden under mina fötter - Pappa dog på sjukhuset.. och jag var inte där..
Året som skulle bli så bra, som börjat positivt, blev helt plötsligt det värsta jag varit med om.
Sorgen går inte att beskriva...
Veckorna efter det minns jag knappt. vet att jag var i Norrland med min familj, planerade begravning, det var begravning, en helt underbart fin sådan!!

Var på alla intervjuer och tester på securitas där 3e frågan på psyktestet var "Är din pappa en bra pappa?" så ja bröt hop.. Såg väl bra ut att bryta hop på 3e frågan på ett psyktest?
Sista helgen i maj var det som vanligt fototräff i Hallsta, kände att jag var tvunget att åka dit även fast det kändes lite si och så. "har jag rätt att göra roliga saker då pappa är död?" Men jag vet att han inte skulle ha tillåtit mig att sitta inne som en eremit, så jag åkte. Och är väldigt glad att jag gjorde det. Hade en helt underbar helg och fotade så många modeller, träffar så många av - mitt eget slag! Slapp tänka på allt sorgligt och fick istället vara kreativ, dom flesta vet vem jag är och det är enda gången på året jag inte fokuserar på hur ful jag är, glömmer helt bort att vara självkritisk när alla är så trevliga mot mig.






I juni började jag på Securitas, träffade som sagt en hel del trevliga människor där, men samtidigt sorg efter pappa, va tvunget jobba in dagar och jobba extra för att kunna ta längre ledigheter och åka till norrland för att fixa saker med dödsboet. Rensa hus, ta beslut och allt annat.
Så ha haft en riktigt hög press på mig. mitt humör har gått upp och ner som ett jojjo. Försökt att sköta jobbet men ibland har tyvärr min psykiska utmattning gått ut över det. Varit sjuk mycke och sådär.








Köpt en ny kamera som jag använt några få gånger så egentligen var det kanske ett onödigt köp, men just då kändes det viktigt att jag köpte en.
Jobbat väldigt mycke, inte varit speciellt social. Det har varit ett tungt år med många stora beslut.
Men samtidigt har det varit ett bra år på så vis att jag har träffat väldigt mycke nytt och trevligt folk! Även om de flesta är genom jobbet och jag är fortfarande ensam i mitt privata helvete, så fyller dom mitt frusna hjärta med lite värme så det finns anledning att keep on going.
Får hoppas att 2013 blir ett bättre år med mycke kärlek och att mitt sinne får frid och att jag lär mig acceptera saker som jag inte kan ändra på!
Må änglarna vara med er och många glada dagar fylla livet!
Halva resan klar!!

Måste erkänna att idag ha inte vare nån rolig dag..
Ha kollat så mycke hotell senaste dagarna att bara tanken på hotell ha gett mig huvudvärk. Eftersom mina hotellbonusar går ut imon 31/12 (eller idag om ja kolla klockan se ja) så MÅSTE ja boka hotell senast imon (idag) då.. Å de sätter ju ÄN mer press på att hitta nå.
Men när ja hade bokat flyget så visste ja ju datumet ja skulle va norrut igen så då bokade jag 9 dagar i Hua Hin.

Jag gillade inte Hua Hin sist jag var där, men jag ger det en till chans. Då ja ha 9 dagar där så kan jag kolla mer av omgivningen än va ja å Carin gjorde då vi var där. Kommer bo på samma hotell som då, igår då ja kolla fanns de inga rum lediga där, så de måste ju vart nån som avbokat. De va snäll personal och skitnära stranden. (vilket va galet bra den dan spännet på min bikini gick sönder!!)
Det är relativt nära till en kvällsmarknad som hade galet mycke inhemsk thaimat och liknande. Ganska långt från "turiststråket" men de är helt okej. Nu vet ja ju om att man inte ska gå ensam som tjej om kvällarna men de komme ja nog göra ändå om ja känner mig själv...
De är där man ska shoppa, helt gaaaaaalet mycke saker där. Men de mesta är ju bara "krimskrams" om man tänker så. Vill man shoppa kläder och liknande ska man va på ett helt annat ställe. Å man kan inte köpa bara EN penna, man måste köpa minst ett dussin, de är väl en liten nackdel, men å andra sidan kosta ett dussin mindre än en penna i sverige så va faan.. De är bara platsen i väskan som e jobbig då man ville ha 4 halsband men kom hem me 48.. *ler dumt*
Å ja ha aningen ångest för kostnaden men alltså ja kan inte må dåligt över de, ja visste att de skulle bli en dyr resa för ja åker ensam.
Åker för att må bra!!! =)
Söker ständigt modeller..
Tyvärr så flyttade hon norrut å sen dess ha de inte blivit lika mycke övande.
Nu när man får tag på en modell så få man bara hoppas att det man tänkt fota bli bra eftersom man inte ha haft möjlighet att öva på de innan.

Tyvärr bor jag i Stockholm där 90% är galet rädd för att hamna på en bild där dom inte framstår som helt perfekt och ser ut som en stjärna.
Första kvinnliga Fine Art Nude sessionen!!
Så till slut, vid midnatt en lördag i maj, då va vi båda lediga!


Roadtrip!
If you can, take a car and drive around, I promise you will find a lot of things to see!
I did a roadtrip from Stockholm to Skellefteå, this is some of what I witness that trip!













Så off..
Har inte bloggat sen min pappa gick bort..
De ha gått 4 veckor och 2 dar sen han lämnade oss och jag kan inte riktigt förstå det än.
Vi gav honom en fin och enkel begravning som vi tror att han skulle ha uppskattat men jag kan samtidigt inte förstå att de är min pappa som är begraven där..
De är så mycke att ordna. Papper, hus, företag. Säljas? Ta över?
Beslut som ja inte är beredd att fatta just nu, helst aldrig!
Haft konstant huvudvärk sen dehär hände. Samtidigt som jag försöker gå vidare me mitt liv.
Varit på arbetsintervju för ett stort företag, gjort tester, skickat papper, provat uniform, ordnat referenser, intyg u name it! Så de står lixom aldrig still just nu de är saker hela tiden så ja vet inte om ja hinner tänka riktigt. Sånnahär händelser är saker jag bruka ringa å prata me min pappa om och nu kan jag inte göra de så jag vet inte hur jag själv ska kunna klara dehär..
Nätterna är jobbiga för ja kan inte riktigt sova, snurrar som en turbin..
En dag av saknad i taget.. <3
Vila I Frid Älskade Pappa!!

Valter Warg
Vår pappa Valter Warg, Bastuträsk, somnade hastigt men fridfullt in på Skellefteå lasarett den 9 april, efter en lång tids sjukdom.
Han blev 64 år.
Valter, son till Bertil och Irma Warg, föddes i Holmträsk, Bastuträsk, som barn nummer två i en syskonskara av fem.
Efter sjuårig skolgång började han följa sin far i timmerskogen, efter det var han verksam inom många olika områden bland annat på Scharins, Betong Sander, Gunbo Garden och charkuteriföretaget Holmlunds Livs, som han sedermera också, tillsammans med tre andra herrar, köpte och startade upp Holmlunds Livs Nya AB. På charkuteriföretaget arbetade han sedan fram till sjukdom drabbade honom i början av 80-talet, och några år in i sjukdomen såldes så företaget vidare.
I början av 70-talet träffade pappa Iris, vår mamma, och de bosatte sig tillsammans i Bastuträsk. 1975 fick de första barnet, Peder, följt av Carola -79 och Catharina (Kate) -81.
I slutet av 90-talet separerade pappa och mamma, men de förblev omtänksamma vänner och stöttade och hjälpte varandra då det behövdes. Pappa var väldigt mån om människorna i sin omgivning, vilket vi vet många har uppskattat. Under vår uppväxt och skolgång hade vi alltid god hjälp av pappa. Han påpekade ofta, trots våra protester, vikten av god kunskap i bland annat matematik, och det har vi haft honom att tacka för i vuxen ålder.
Många är de personer som lärt känna pappa genom idrotten, som var en stor del av hans liv. De största framgångarna hade han kanske som målvakt inom ishockey. Uttalanden som ”Warg stred som lejon i buren” visade på hans kämparglöd inom sport. Klemensnäs, Bastuträsk och Glommersträsk är några av de lag han spelade för. Sommartid spelade han fotboll för Bastuträsk SK. Tyvärr gjorde hans hälsosituation det svårt för honom att fortsätta det aktiva idrottandet sedan sjukdomen drabbat honom, men det hindrade honom inte från att trotsa kroppen vid situationer som lokala fotbollscuper, eller vid sonens matcher ”unga mot gamla”. Pappa prövade även under slutet av 00-talet på att spela golf, vilket han tyckte var roligt på många sätt och vis, men tyvärr gjorde sig hälsan påmind även där och han tvingades på grund av den den avsluta den ”karriären” redan efter något år.
Djur och naturliv har alltid varit saker som pappa intresserat sig för. Alltsedan barnsben hade pappa ett stort intresse för renskötseln, då han hjälpte till med renskiljningarna i grannbyn så ofta tillfället gavs. Det intresset ledde till att han själv fick köpa ett renmärke inom Maskaure sameby 1991. Under de följande tio åren spenderades sedan delar av somrarna uppe kring Arjeplog där han bland annat deltog i kalvmärkningen.
Jakt och skytte var andra saker som låg i pappas intresse. Framför allt var det jakt på älg, hare och sjöfågel han utövade, men som gammal mauserskytt var han även duktig och svårslagen på älgbaneskytte.
Även fisket har varit ett stort intresse, oavsett om det handlat om havsfiske i Norge, mete i vattendrag eller pimpelfiske i våra insjöar. Otaliga är de timmar han spenderat med kroken i vattnet, men den ihärdigheten har även resulterat i ett antal förstaplatser i större fisketävlingar.
De sista åren har pappas hälsa gradvis försämrats, och hans kropp plågades av ständiga smärtor. Dem till trots var barnbarnen ett av hans största glädjeämnen vilka han gärna och ofta träffade då orken fanns.
Pappa var glad, positiv och skämtsam in i det sista och det är så han för alltid kommer att bli ihågkommen av oss som stod honom nära. Saknaden är stor, vi älskar honom och känner oss tillfreds med att han inte längre behöver ha ont.
Barnen
--->Söker jobb<---
Inte för att ja e dålig på de ja gör, men jag tycker för mycke. Är helt enkelt obekväm.
Företaget vill inte inse att det är något fel så istället för att ordna så saker bli bra avskedar dom folk som försöker påpeka fel och utveckla saker till de bättre. De är absolut inte mitt problem, vill dom skjuta sig själv i foten så för all del.
Det känns dock bra veta att många kollegor är chockade att jag blivit uppsagd, de betyder att jag har gjort ett bra intryck och framförallt ett bra jobb. Ett företag är inte ledningen, ett företag är ledningen i samarbete med folket på golvet. Tyvärr är de bara vi på golvet som inser de å ledningen fattar inte varför de gå så dåligt..
Nu är de dock så att jag börjar få lite panik för jag hittar inget nytt jobb.
Vet inte vad jag vill göra.
Vet inte vad jag kan göra.
Spelar ingen roll hur bra man jobbar man blir ändå till slut uppsagd pga de ena eller andra. Ingen utbildning, nedläggning av företag, osämja på jobbet, tycker för mycke.. You name it.
När jag läser jobbannonser blir jag bara så förvirrad för det används så stora och invecklade ord på små lätta saker. Vet att jag absolut skulle klara av tex ett jobb som receptionist men alla annonser för sånna jobb låter som rena raketforskningen så man tappar de lilla självförtroende men hade å tänker "Dedär klarar jag aldrig".
Och om man mot förmodan skulle skriva en ansökan vet jag aldrig va ja ska skriva.
Hatar skriva saker som "Många bollar i luften", "socialt kompetent", "Brinner för dehär" och alla andra klyschor som man få lära sig på Arbetsförmedlingen att man ska skriva i sina ansökningar.
Till skillnad från många söker ja bara sånna jobb jag tror att jag skulle passa för. Inte så att jag söker ett jobb jag inte vill ha bara för att AF säger att jag måste. Vill må bra på mitt jobb, inte ha en knut i magen då ja går dit för att jag inte trivs.
Så hur skulle min ansökan se ut?
Jag är social, kreativ, pratglad, knasig humor i rätt sällskap, gör mitt jobb, tänker på säkerhet, är van med både telefon, pengar, kassa, papper, datorer, mat, musik, kläder, foto, smink..
Men hur få man in de på ett snyggt sätt i en ansökan?
Sen kan jag vid sidan om skicka med ett papper fullt med klyschor som dom kan stoppa in på de ställen dom tycker passar om de är så att dom absolut vill ha med dessa.
Ogillar stela brev..
Skulle vilja skriva en ansökan lika lätt som jag skriver ett blogginlägg.
Förvisso skriver jag inte lika slarvigt och slang när ja söker jobb, men ni förstår väl att jag menar lika flummigt och med lätta ord. De är ju såhär ja är! Även om jag såklart kan skriva ut hela ord och inte Norrlänska blandat hejvilt. =P
Mena det är 2012.
Även om jobbet i sig är ett seriöst sådant behöver det inte betyda att man måste skriva och bete sig som en stel, uppblåst idiot. Vi är alla människor och INGEN är väl så som man skriver i en ansökan?
I vartfall är jag inte så stel..
Är en väldigt lättsam person.
De enda kraven jag egentligen har är är att det ska vara ett socialt jobb där man har möjlighet att utvecklas och känner sig behövd och välkommen.
Säger inte att det måste vara ett 8-16 jobb, har jobbat natt i 3½ år så fasta arbetstider är inte ett krav, jag är flexibel (jepp en klyscha kom me där) men de är sant och när man konkret kan bevisa att man lever upp till ordet då är de en annan sak.
Så.. iställe för att sitta här och gnata om att jag behöver ett jobb få ja väl ta tag i att söka mig ett, inte så att de kommer falla ner ett i knät på mig. Tyvärr.. =D
2v kvar innan ja måste börja på A-kassa. VILL INTE DE! Vill försörja mig själv....
Pub Anchor...
Nattens arbete gick välda smärtfritt, kom hem i morse bytte till träningskläder drog till gymmet (de är så sjuuuukt tråkigt!!) hem å tvätta, laga mat å sen skulle ja sova.. GICK INTE! Så ja smsade me en kollega lite innan ja till slut slocknade i massa konstiga drömmar om resa till Berlin och löpband och spädbarn (panik). Min hjärna e sjuk! =)
Väcktes av en annan kollega som ringde och ville ha hämtning. Meeeh ja va naken juh. =P
Tro att de bli utgång till Pub Anchor i helgen!
Lite hårdrock är aldrig fel! =D Sen är de inte lönehelg så man slipper kanske alla omogna som super sig redlösa å bli odrägliga. =)
Nej jag är inte gammal! =P
Vi få se va som händer..
Kanske förvandlas till en mystrasa å ligger i jaamas hela helgen iställe. Oh Holy Hell, ja är gammal!! Hahaha...
Inte underligt att ja e singel.. ;)
I helgen bli de oxå polefitness och ännu ett pass på gymmet. Varför kan man inte bara äta ett fitnesspiller? =O
Tycker de läggs ner alldeles för lite forskning på sånna extremt viktiga saker. =P

Nämen shit ja ha inte tid sitta här ja ska handla, laga mat och se va kvällen erbjuder!
En sen dejt hade ju inte skadat. Nån villig? =D
Haha..
Kram på er!
Resesällskap!
Mena de få ja känner vill inte ens åka till Göteborg eller Uppsala.
Snart sommar och jag vill på roadtrip och se fornlämningar, men likt förra året så få ja väl göra de ensam eftersom ingen ha de intresset heller.
Började i vartfall kolla på internet om resesällskap för jag vill till Italien bland annat. Insåg då att de flesta som söker resesällskap "Står självklart för hela resan".. Jahaaaaa....?
Varför ska dom göra de? Vad är haken?
Blir man så desperat efter sällskap att man gärna betalar för en helt främmande människa eller är de så att dom helt enkelt förväntar sig någon form av betalning i natura?
Min nästa tanke va då "Skulle de va så farligt att prostituera sig en vecka för att få en gratis resa?"
Vem förlora eg på de?

Coral Cove - Thailand
Mena jag kommer ju ändå till ett land där jag aldrig ha varit förut och jag kommer att uppleva saker som jag annars inte kan, samt ta fina bilder på saker som jag annars inte skulle ha sett. Gratis..
Risken att man åker me en psykopat å bli ihjälslagen i en gränd nånstans i ett land där man inte känner nån den finns ju såklart. Men man kan ju inte gå omkring å va rädd, risken att ja bli överkörd i Sthlm eller halkar i badkaret är nog större om man ska tänka så.
Ibland undrar jag varför just jag är en sån som vill uppleva saker.. De verka va så enklare för folk som är nöjd me sina utflykter till brevlådan och tillbaka. Dom kräver inte mycke.. Mitt sinne kräver så mycke mer för att stilla sitt begär. Jag vill gå, klättra, paddla, fiska, fota, känna, bada ja ni fattar...
Och just de faktum att jag är så ensam gör sånthär 100 gånger svårare.
Träffade en människa i Thailand som är precis som jag, hade önskat jag kunde behålla honom för all framtid så hade jag haft någon att uppleva saker med. Men jag är tacksam för den tid han tillbringade med mig då. =)
Så...
Vad ska jag göra?
Hitta ett vettigt resesällskap, eller ta ett resesällskap som "såklart står för allt"?
Vem vet, människan kanske bara är ensam precis som jag, inga baktankar.
Eller ska man försöka tjäna ihop till resan och åka själv?
Och då hoppas att man kanske möter trevligt folk under resans gång.
När man åker ensam få man göra precis va man vill när man vill och behöver inte ta hänsyn till någon annan i något avseende. Kan se alla ruiner, vattenfall och allt annat man vill. Och kanske där träffa någon med samma intresse som en själv och fortsätta upptäcka landet tillsammans.
Eller stanna hemma och försöker va glad över att jag iaf får reklam i brevlådan som jag kan hämta.
Nä just de, ha ju avsagt mig reklam.
My Phone....
Well first of all it was monday, that is a bad start of any week.
Then I had time with my doctor to get 10 injections (I was wrong - I got 20...)
And then someone stole my phone... at the hospital!
Dosn´t people have any shame?
How can anyone take anything that isn´t theres?
On a hospital where people feel bad as it is.
AND on a monday...
I have been sick for 2 weeks and I can´t work for another 2 weeks so my pay will be almost non next month. I have to quit my job next month because of shortage of work, so next month I wont have a job.
I can´t get another phone now because I need the money to rent and food.
So unhappy right now..
I have all numbers in my Thai-phone so I´m not compleatly lost but it is just so uncalled for. I don´t care about the phone itself.
It is just that the trust in humanity slowly fade away from day to day.
People that do things like this, I don´t think they understand how it feels for the people they expose this shit to. I´m all alone in Stockholm and my family lives in the north of Sweden, the only way for me to talk to them is by phone. I was in a hospital, what if I was really sick and wanted to talk to someone really bad and this person deside to take my phone so I was left all alone...? How do they think?
So instead of going home I had to visite the police and put the phone out of service. So hopefully the person wont have any use for it now.
My bad day got worst so I hope that person had a really shitty day to!
I hope he got ran over and died or somethine even worst - That he got paralysed.
No..
I can´t wish something like that. You know what, I´m human enough not to wish such unluck even for a bad person. But maybe if the person was paralysed like me or had a sick heart or cancer, he would maybe not be so ugly in his soul.
IMEI number gave me back my phone last time someone stole it. Just hope I will have the same luck this time.
Want to lose weight!
That is just so unfair..

(Know my boobis was small but that is before the operation)
I don´t remember how I got to be this thin but the worst is that I got bigger again!!
I will be this thin again! Did not eat much at that time.
Like 2 times a week.. Maybe that was the secret.
Now by body is craving food like 2 times a day.
At that time I did not want food, I still don´t want to but now I eat anyway -WHY..???
I can start a diet next month because I wont get any money so that will be a great time to do this! =D
Wish me luck!!!!