Känner inte för att gå och äta idag..
Har ont i magen... Kaaaan bero på de 5 kakor som ja tröståt..

Idag på stranden blev jag väldigt lessen.
Alla verkar ha nån med sig. Alla ser så kära och lyckliga ut. Går hand i hand, spelar boll, kastar frisbee, stänker vatten på varandra och skrattar..
Försöker le åt dem men innombords gråter jag, här blir det så markant att folk hör ihop, vill oxå ha nån att dela saker med.
Smala, tjocka, tränade, mörka, ljusa, gamla, unga.. De spelar ingen roll hur de ser ut, alla har de nån..
Allt dehär fick mig att än en gång tänka på Chris och tiden då vi var här.. Undra va han gör nu?
Men han skulle i längden bara göra mig ont det vet jag och det visste han, så borde inte tänka på han.

Så vad är de me mig som gör att jag är ensam?
Varför passar jag inte in?

Kan ibland komma på mig själv att tänka "vad ser han/hon hos den?"
Men de spelar egentligen ingen roll, kan ändå inte va nån annan än den jag är så det han/hon ser hos sin kärlek är ju inget som jag kan vara, för det är inte jag.

Är så less på att alla säger hur fantastisk, rolig och söt jag är. För om ja är så "fantastisk" då skulle jag inte va ensam, de är nå fel på mig men de är ingen som vågar säga vad, å själv fattar ja inte!!

Nu få de fan bli ett slut på dehär....