Jag håller med folk som säger att man måste våga för att vinna nå..
Men de betyder att ja kommer att gå miste om än mer än ja redan gjort i mitt liv, för jag vågar väldigt lite.
Såklart att de beror på va saken gäller!
Jag vågar söka jobb som jag inte ha kvalifikationer för, och får dem.
Jag vågar åka utomlands ensam fast de känns stort och skrämmande.
Jag vågade flytta 90mil från min familj då jag var väldigt ung.
Etcetcetc..
Så många stora saker ha ja tyckt "va ha ja att förlora?" å så gjort de..

Men när de kommer till dehär me känslor och erkänna för sig själv, och främst för andra, va man tycker, då är de fan tvärnit.
Är alls inte bra på hela dendär känslogrejen..
Känns som att hela världen ska gå under om jag skulle säga nå.
Och jag är rädd för svar som jag kan få om jag säger nå.

För i min värld ha ja redan gjort upp ett senarium där ja kommer få en negativ reaktion. Allt dehär hänger ihop med den övervikt som jag gick och drog på i flera år.
Folk bemötte mig allt annat än bra och man fick ofta höra att "ingen gillar tjocka tjejer". Och råka men prata me nån bara random på krogen för att försöka va social så kunde man få en blick som sa "Tro du på allvar att ja vill snacka me nån som se ut som du?"
Och jag är galet rädd att de är den blicken ja skulle få om jag säger nånting än idag fast jag gått ner dryga 70kg..

 

Så jag ha ju gått in för dehär att om de är nån som gillar mig så bör han säga de. Och de gör folk nu. Och då säger jag oftast "tack, men jag gillar dig bara som en bra vän" sen är de inge mer me de.
Inga konstigheter! Utan man fortsätter va bra vänner precis som innan..
Men de är ju alltid så att den man gillar, bruka inte gilla en tillbaka å de är därför den personen aldrig säger de..
Då säger mina vänner -
"Men Kate, han kanske är blyg!!!"
Å va faan tro ni jag är då, en kokosnöt!?
Ja e oxå blyg och galet osäker!

De va väldigt länge sen ja hade känslor för nån, ha ju som följd av allt jag vart med om levt i min bittra bubbla om att alla män är elaka..
Fast de är ju inte sant, alla e ju inte de.
Nu när mitt immunförsvar ha svikit mig och tillåtit mig att börja tycka om nån, då må ja bara än mer dåligt för att ja aldrig kan säga nå. Säga vad?
Vet ju inte ens själv va de är ja känner.. Att tycka om nån kan betyda så mycke.

De hade vare så enkelt om man va 9år igen å kunde skriva en lapp "Får jag chans på dig?" och funka de inte kunde man skriva en ny lapp efter en vecka "jag gör slut".
Men hela dehär lista ut va den andra känner, dejta, lära känna.. De skrämmer livet ur mig!!
Hade vare så mycke enklare om man bara ville ha sex.

Men alltså sex..
Visst, de är väl kul i 2sek men sen då?
Jag vill ha mer, närhet, mys, nån att prata med, nån att lyssna på, nån som bara rör vid mig och då kommer sex in natuligt.. (och såklart roligare än bara 2sek)

Nä, nu få ja sluta tänka på dehär.
Ska gå å analysera en apelsin eller reda ut världshungern, de låter enklare!